Tredje Världskriget

Nike var hos prinsen denna natt med och om hon trodde att hon skulle komma lättare undan denna natt hade hon helt fel. Hon blev åter släppt i gryningen och stapplade in i sitt rum för att inte störa Akhiti och föll samman på sängen.

Akhiti som fortfarande var berusad av medicinen sov oroligt och länge. Flera gånger vaknade hon till och somnade obekvämt om för att sedan inte kunna sluta ögonen åter, då vid lunchtid.

Nike kom in med slätkammat hår och nya kläder. Hon var omplåstrad och ögonbrynet var kluvet, sen förutom en svullen läpp såg hon okej ut.
"Hej hur är det? Jag kommer med mat." säger hon åt Akhiti.

(Ska ta ett litet "break" från mugglis, 1 kanske 2 veckor så kommer nog inte svara på ett tag)

"Jah mår bra!" Mumlar hon tyst och sätter sig försiktigt upp. Hon ser sömnigt på Nike med halvslutna ögon och märker inget konstigt med den luddiga synen.
"Varför du inte komma natt?" Hon var för trött för att bry sig om grammatik och lät nästan som ett trött barn när hon frågade.

(Okej, varför? O: )

"Jag ville inte störa." ljög Nike satte brickan på bordet och kom fram till henne. Hon satte sig i sängen och la försiktigt armarna om Akhiti rädd att bli bortknuffad.

(Cuzz, av nån anledning valde halva min släkt att sätta alla deras problem på mig -.-)

Akhiti orkade inte riktigt göra något men tog ändå som uppdrag att sätta sig upp i sängen.
"Right... Bara du inte spionerade på någon, för alla spioner ska avrättas idag." Mumlade hon frånvarande.
Hennes ögon var halvt slutna och dem var riktade mot väggen.

(Oh, det var ju inte trevligt ♥)

"Nej, sen skulle jag det så skulle jag inte precis säga det." mumlade Nike tog brickan och satte den framför Akhitis ben.
"Du borde äta." sa hon mjukt och förde en gaffel till hennes mun.

(nope... ♥)

Akhiti öppnade inte munnen för gaffeln men ansträngde sig inte heller så mycket för att hålla den borta heller. Tillslut orkade hon inte mer så hon tog och lyfte bort brickan för att ställa sig upp-

"Du ska äta först." sa Nike bestämt och höll henne tillbaka tvingade i henne maten genom att mer eller mindre bända upp hennes käkar.

Akhiti gav till sitt missnöje efter och hon kände hur den varma maten sprädde ut sig i kroppen. Det gjorde henne helt varm och märkte för första gången hur hungrig hon faktiskt var.