PRS(Dragon Fantasy)

"Är du kittlig?" flinade Ina kom upp på fötter och började kittla honom ordentligt.

Ian log och såg på henne och vände hennes handflata upp och försiktigt följde linjerna i den lilla handen.
"Visste du att jag kan spå?" sa han med ett snett leende.

Stefan skrattade så han nästan grät och försökte komma undan. "Ja" fick han fram och rullade runt.

Selina skakade på huvudet. "Nej det visste jag inte". Hon såg på honom. "Vad ser du i min hand då?".

"Haha." flinade Ina och var tillslut över honom hade låst fast hans ben under henne och höll fast hans armar.
"Nu är du fast." flinade hon.

Han kollade i hennes hand och följde en linje med handen, "Du kommer få ett långt och lyckligt liv." börjar han.

Stefan såg upp på henne. "Ja...Du tog mig" log han. "Så...Vad ska du göra när du fångat mig då?" skrattade han.

Selina såg intresserat på medan han började. "Går det att se med vem också jag ska leva med?" undrade hon nyfiket.

"Skryta att med att jag fångat den allsmäktiga Stefan." sa hon leende och böjde sig fram och kysste honom. Hon visste att hon var stark, stark till jämförelse med andra kvinnor men inte med män som han.

Ian log, "Med en man,..." sa han och följde en annan linje. "Se närmre." sa han och bad henne se närmre på handen. Då hon gjorde det knäppte han henne lätt på näsan så hennes huvud far upp och deras blickar möts, "Du kanske redan träffat honom." sa han med ett snett otydbart leende.

Ina la sig ovanpå honom och la armarna om honom med.
"Det var kul." sa hon leende, "Fast jag är inte stark." sa hon lite trumpet.

Ian log och såg på henne, "Jag kan inte spå, fast det var en gammal gumma som sa att det där är livslinjen." sa han och pekade.

Stefan smekte hennes kind. "Kanske det, men du är tillräckligt stark". Han kysste henne ännu en gång och la händerna om hennes midja.

Selina log. "Det visste jag inte": Hon såg på sin livslinje som var ganska lång. "Hur är det här då?" undrade hon sedan och såg på honom. "Trivs du?".

"Vet inte det jag." sa hon men log, det var inte så nödvändigt med det och för att vara ärlig hade hon klarat av slavhandlaren på något mirakulöst vis.

"Här." sa Ian och såg sig om.
"Det är fint, men ovant. Att inte arbeta, inte fiska, inte lukten och saknar att se havet." sa han och såg på henne.
"Men det finns saker som upplyfter det hela." log han mot henne.

"Du är tilläckligt stark för mig då!" sa Stefan och böjde sig fram så deras näsor snuddade vid varandra.

Selina såg nyfiken ut. "Och vad kan det vara för saker?". Hon lutade sig lite närmare utan att tänka på det och drog håret från sitt ansikte.

"Visst vi säger så." säger hon och gnuggar hans näsa och ger honom en lätt kyss.

Ian la armen om hennes axlar och log.
"Hästarna, vad trodde du?" skämtase han till och blev sedan allvarlig.
"Nej, men en kvinna." sa han med dämpad röst.