Eragon [Privat rollspel]

"Varför?"

Aily svarar inte.

Jag förstår att hon inte vill svara och byter samtalsämne.
"Det var en underbar tid. Jag lärde mig väldigt mycket. Du har blivit som en del av en familj för mig"
Tårarna rinner fortfarande lite, men jag ler och känner mig ganska lycklig.

"Dessamma, jag minns inte ens varför vi hatade varandra" Aily skrattar till.

"Antagligen för att vi inte kände varandra och hade många fördomar. Du var bara ett litet barn för mig som gjorde sig viktig genom att vara en ryttare"
Nu flinar jag. Jag är nyfiken hur Aily kommer reagera. För säkerhets skull är jag beredd att avvärja ett slag.

"Vad fick dig att ändra dig ?"

"Jag tror det var att du var så överlägsen med vissa vapen och att jag insåg att människor inte blir lika gamla som dvärgar. Dessutom hade inte Aureus kläckts för dig om du bara var ett litet barn som lekte drakryttare. Vad fick dig att tycka om mig senare?"

"Du var än av dom som räddade mig från det första bakhållet!"

Jag ler. Jag kramar henne igen och vi går tillbaka till de andra.

"Jag vill att du lovar en sista sak!"