Ron tänker tillbaka

meeer ♥

meeeeeeeeeer!
Alltid lika bra. ♥

Tack, kapitlet gjorde sent på kvällen av en väldigt trött tjej men hoppas det dög..

Ska skriva till veckan, snart åker jag till London för att se Rupert Grint irl (5 Juli).. Kan inte förstå det riktigt än.. Efter det kommer nog insperationen vara på topp när det gäller Harry potter!

FUSKIS!!!
Det dög alldeles utmärkt. Underbart som vanligt

mer.

Shit vad coolt! Hälsa från mig, haha♥

Ja mig med♥

Det ska jag, lovar!

Kapitel 43 – Slapp och stilla

”Vad ska vi göra?!” vrålade Ron ”Hjälp mig!”
Ginny som just vaknat var i chock, hon hade ingen aning om vad man skulle göra i såna här situationer.
”Har hon ingen puls?” frågade Ginny till slut. ”Ingen alls”, sa Ron och kollade oroligt på Hermione. Jag måste göra någonting, det får inte vara för sent.” sa Ron med gråten i halsen. ”Du har väl lärt dig av Hermione hur man gör hjärt-lungräddning, visst har du det?” frågade Ginny och lyste upp en aning. ”Ja.. Ja!! svarade Ron och drog sig lite närmare Hermione.

Trots att det hade varit länge sedan Hermione kommit hem med skivan och dockan som man skulle träna hjärt-lungräddning på så kom han ihåg det mesta. Det är bara sånt man inte glömmer lätt. Ron drog upp Hermiones haka lite sedan började han. 30 stycken sammanpressningar av Hermiones bröstkorg och sedan växelvis 2 stycken inblåsningar i hennes mun. Medans han gjorde inblåsningarna höll han fingrarna över Hermiones näsa så att luften inte skulle åka ut direkt utan så det skulle åka ner till lungerna. Ginny satt på knä bredvid, hon såg nervös och förfärad ut. Allt kändes mörkt och dystert. Inte ett enda ljud hördes från Hermione, vilket oroade de båda två. Ginny genomfors av en väldig rysning sedan började tårarna rinna längs hennes kinder.

Ron kämpade vidare, 30 stycken hjärtkompressioner och sedan 2 stycken inblåsningar. De hela var väldigt tungt och Ron kände sig snabbt helt utmattad men fortsatte ändå. Oavsett hur trött han än kände sig så kunde han inte sluta, han kunde inte ge upp för att det handlade om hans älskade. Om hans liv och hans framtid, Hermione.

Efter fem minuter började de kännas hopplöst. Hermione kropp bara låg där slapp och stilla. Men plötsligt gav hon ifrån sig ett hörbart andetag och Ron föll bakåt av lättnad och utmattning. Hermione hostade till och öppnade långsamt ögonen. Hon var vid liv!

Ginnys ansikte blev som en sol, hon nästan flög mot sin älskade vän. Omfamnade henne och började stortjuta. ”Skräm mig aldrig mer så där!” fick Ginny fram mellan allt snörvlande. Hermione kände sig yr och svag, hon föll snabbt ner på marken igen när Ginny släppt greppet om henne. Ron lade sig ner bredvid Hermione, strök henne över ena kinden och log mot henne. ”Min ängel, jag är så glad att du lever.” sa han och torkade bort tårarna med insidan av hans högra handflata. ”Tack min älskling.” sa Hermione och log tillbaka.

naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaawh! ♥

Meeer , OMG bästa fanfiction ever, så bra