Förändrad värld Lupple & Medi

Han såg på henne. Hon stod upp. Det var framsteg. " Jag har ingen aning Rhiannon. Men jag försöker lista ut det åt dig så att jag kan hjälpa dig. Jag är rätt säker på att där ute kommer inte någon hjälpa dig med det. De kommer inte ens veta vart de ska börja. De kommer låsa in dig. " Sa han enkelt. " För människor ska inte kunna göra så. Nu har du tur att du bor hos en vampyr. Åh nej en vampyr äger dig vilket innebär att du är mitt ansvar. Och om jag inte sköter mitt ansvar så kommer mitt liv förändras och tro mig. Det är jag inte intresserad av. Du tror att du har dragit nitlotten. Det har du inte. Ja ditt liv har varit skitjobbigt. Jag är ledsen för det. Men ingens liv är perfekt. "Aurora har inte heller haft det särskilt lätt men hon väljer att fokusera på det bra. Du vägrar göra det. Jag kan inte göra det åt dig. Du måste välja livet. Och sedan ta för dig av det. " Suckade han. Han var fortfarande rasande och en del av honom ville straffa henne. Så hårt. Men han höll sig helt stilla.

Hon blev tyst och torkade bort de stingade tårarna. Det var så svårt att se något. Men hon stelnade till och såg över axeln. Mot ett hörn där inget var och skrek.
"Förlåt mig Rafael. Jag ska vara snäll." Sa hon nu och störtade in i hans famn och pekade mot hörnet.
"Vem är det? " Hon tittade upp.
"Lovar du att hjälpa mig om jag försöker?" Hon såg nu skrämd och trött ut.

När hon skrek så hoppade han till. Han hade inte varit beredd och sedan sprang hon mot honom. Han i panik tolkade det som en attack och blottade sina tänder. Men snart förstod han att hon inte tänkte attackera honom. " Förlåt menade inte att. " Mumlade han fram för att sedan se i hörnet. " Jag vet inte Rhiannon. Jag ser ingenting. " Viskade han ärligt. " Beskriv den. " Bad han. " Ja jag lovar att hjälpa dig och du måste lova att du ska försöka välja livet. " Bad han.

Hon såg mot hörnet.
"En dränkt kvinna. Inga ögon...." Hon vände bort och pressade sig mot honom.
"Jag tror hon inte vill mig något illa....." Viskade hon och kände hur benen vek sig och hon föll ihop i hans famn. Trött efter all energi tog slut och hon nickade.
"Välja livet. Välja dig."

Rafael stirrade mot hörnet. Tog upp henne i famnen. Höll henne tryckt mot sitt bröst. "Vad har hon för kläder på sig?" Frågade han samlat. Det lät ju inte direkt som något bra.

"En vit klänning. Som ett nattlinne. Jag tror hennes fötter är bundna." Hon kvävde en snyftning.
"Ska vara snäll. Ska inte göra dig arg." Viskade hon och lade armarna om honom.

Han nickade sakta. Han visste vem det var. " Tror det är mig hon är arg på. Inte dig. " Sa han ärligt. " Jag struntar i om du gör mig arg. Du behöver inte vara snäll Rhiannon. Du behöver bara acceptera vissa saker och sedan sluta ifrågasätta dem. För din egen skull. " Viskade han.

Hon lynnsnade på honom. Hans lugna röst och nickade.
"Jag kommer att göra det. Jag ska försöka." Hon andades och såg på honom med röda kinder.

Han log mjukt och smekte hennes kind. "Vill du vila?" Sa han lugnt.

Hon var så trött men hon vågade inte blunda.
"Vill du få mig att sova då? Det är den ända utvägen." Hon svalde hårt.