The cold in our bodies [PRS]

Hon sträckte sig efter ett löv och torkade sig. Bättre än inget och hon reste sig. Klev åt sidan och gick mot Olivia.
"Vi kan bege oss tillbaka." Hon såg på henne med ett trött leende.
"Om inte du behöver lätta på trycket."

"Ah, du är tillbaka." Olivia log smått åt hennes håll. Hon skulle inte berätta vad hon trodde att hon hade hört.
"Du ser piggare ut, men du behöver få i dig något att äta. Låt oss se vad de packade åt oss i korgen." Olivia gick in i vagnen efter Alice.
Maurice och Ivan avslutade sitt samtal och skiljdes åt. Sedan följde Maurice in i vagnen han med och strax därpå var vagnen i rullning igen.

Hon log svagt och nickade.
"Jag är närmare mitt hem. Jag mådde horribelt i solens land. Inte nog med värmen utan för att jag hade blivit torterad och fråntagen mitt hem." Hon klättrade in och satte sig.
"Och att sedan bli sjuk var inte mitt gel."

Olivia nickade när hon hörde Alices ord. Hon sträckte sig efter korgen och fiskade upp en ostbit med marmelad till. "Här, ta en bit." Hon skar en ostbit och bredde på en klick marmelad och räckte över den till henne.

Hon tog emot den och började äta. Sötman fick henne att sluta ögonen.
"Så gott!" Utbrast hon och tog en tugga till. Log stort när hon såg Olivia.

"Vad bra. Det glädjer mig." Hon log varmt och lättat tillbaka mot Alice.
"Drick något också. Vattnet finns kvar."

Hon såg på henne med stora ögon.
"Vatten? Inte vin? Det glädjer mig mer. Jag gillar inte vinet greven gav mig." Hon skakade på huvudet och såg på Lottie som hade somnat.
"Hon måste varit så trött."

"Lottie har varit vaken så länge. Jag skäms att jag sov- Ni skulle ha väckt mig." Hon kastade en skarp blick åt Maurices håll. Maurice bara avfärdade med ett snett leende och ryck på axlarna.
Hon hällde upp vatten i ett glas åt Alice och räckte över det. Själv hade hon gärna smakat på vinet, men maten var inte till henne. Hon hade själv med sig hopskrap från köket i Rions slott.

Hon log mjukt.
"Men du var trött med. Jag antar att sir Maurice sa åt Lottie att sova men hon gjorde det inte?" Hon tog emot glaset och började att dricka.
"Det var så uppfriskande."

"Du har rätt.", instämde Maurice som underhöll sig med att lyssna på Alice och Olivias samtal.
Han sträckte sig i tystnad efter druvklasen som stack upp i korgen. Han plockade en druva från en kvist och stoppade den i munnen.
Olivia smakade av brödbiten hon hade haft med sig. Hon kände att hon varit hungrig länge. Det satt fint med lite mat.
"Vad bra.", sa hon glatt åt Alice. Glad över att se henne på bättre humör. "Finns det något annat jag kan hjälpa dig med, Alice?", frågade hon.