Pirates! PRS Medi & Vidomina

Kiliah såg på burkarna och såg sedan ner på Sami och skrattade.
"Nej du ska inte bli en alkoholist som en bebis tack." Hon kysste hans huvud och såg på mannen med ett leende.
"Tack så mycket." Hon log och gick efter Ethan med en skrattande Sammi i famnen.

Miliah såg oroligt från sin mor till Roy. Skulle hon tillåta det? När hon väl sa ja slappnade hon av men sa inget och nickade bara.
"Tack mor." Hon neg och såg sedan bort.
"Jag kanske kommer och hälsar på."

Ethan skrattade åt Kiliahs ord. "Han är en finsmakare. Han har lärt sig av de bästa.", skrattade Ethan retsamt och såg från Sammi till Kiliah.
De lämnade värdshuset med de andra piraterna i släptåg. "Vi går till hamnen igen. Det är ingen idé att dröja.", sa Ethan och såg på Kiliah. Han gick sedan före henne mot vattnet och hamnen för att stiga på det enorma skeppet.

Miliahs mor fnyste och ursäktade sig. Hon gav Miliah en kindpuss på vardera kind innan han återvände till att tillaga en middag.
Roy nickade och vände sig till Miliah. "Vi har hennes tillåtelse, låt oss inte dröja mer då.", sa han och tog hennes hand i sin. "Vi beger oss till skeppet. Kapten John kommer gilla att jag funnit mig en livspartner, allting för att finna en ursäkt att fira och ha fest.", skrattade Roy lite och gick före henne ut ur hennes hem. "Jag lovar, Miliah, jag ska älska dig tills döden skiljer oss åt."

"Åh sluta retas." Kiliah gick efter honom och såg sedan sig om.
"Ja kåt oss gå. Jag längtar redan till havet och fiska längst havet."
Hon log och gick ner till hamnen och såg på John.
"Pappa!"

Hon såg på Roy och kunde inte låta bli att le och gick efter honom och nickade.
"Då får du inte dö före mig. Lova mig det." Hon log och skrattade när hon kom ut och tog hans hand.
"Har du honungen jag gav dig?"

John hade stannat kvar på skeppet.
När de andra klev på såg han upp och log mot de. "Kiliah!", sa kapten när han förstod att hon talade till honom. "Hur har det gått? Har ni hittat något att handla till färden?"
Ethan kunde höra hans iver i rösten, kaptenen var redo att ge sig av.

"Jag kan inte lova dig det.", sa han och lät med ens allvarlig i tonen. Roy kikade över axeln på Miliah och litet sträckte sig efter hennes hand. "Ja, jag packade med mig den. Kom, vi närmar oss skeppet.", sa Roy såg mot hamnen samtidigt som de närmade sig den.

Hon log mot John och kramade om honom.
"Vi hittade en päls åt Ethan och så hittade vi mat som vi kan torka." Hon log och såg sedan mot Sammi.
"Ja vi ska hem snart älskling."

Hon log och tog hans hand.
"Men något som ett bröllop kan du ge mig?" Hon log lyckligt mot honom

"Underbart..!", sa kapten John och besvarade Kiliahs kram. Ethan skrattade i ett ljudlöst andetag. "Jag gör i ordning för avfärd.", sa Ethan och rörde vid Kiliah innan han vände sig till besättningen för att ge tecken om avfärd. De flesta verkade glada att ge sig av.De kom upp på benen och rörde sig över däck för att göra skeppet klar för avfärd.
"Var är Roy?", sa Ethan sedan fundersamt. Kapten John hörde och rynkade pannan. Han tänkte efter. Han hade inte sett Roy än. "Jag vet inte. Vi väntar in honom.", sa kapten John och Ethan nickade. Det var ändå ett tag kvar innan de skulle bli färdiga att lätta ankar.

"Bröllop?", ekade Roy och såg på Miliah. Han såg förvånad ut. "Självklart. Jag räknade med det. Allting för att det ska bli så bra som möjligt för dig.", sa Roy och nickade mot skeppet. "Det ser ut som att de gör sig klara för avfärd, bäst vi skyndar oss. Jag måste hjälpa till.", sa Roy och skyndade före Miliah. "Jag vill också presentera dig för kaptenen, han måste få veta att vi har en till kvinna ombord skeppet nu."

Hon log och började gå mot köket.
"Jag kan börja se vad som finns. Jag har ju en skatt intill hjärtat och jag klarar inte av att hjälpa till än." Hon log mot sin man och såg sen sig om.
"Pappa ska vi slå vad att han kommer med den där kvinnan? 10 guldmynt." Hon flinade mot honom.

Hon skrattade och höll kläderna till sig med ett svagt leende.
"Kommer!" Ropade hon och gick snabbt efter.

"Slå vad? Jag tror inte vi behöver slå vad, kolla där..!", sa John och nickade åt de håll Roy och Miliah kom ifrån.
Roy ledde Miliah upp på skeppet och gick fram till kaptenen. Han hälsade på kaptenen och sedan på Kiliah för att se på kapten John igen. "Det här är Miliah. Hon ska bli min fru.", sa Roy och steg åt sidan så att Miliah syntes.
John kvävde ett skratt. Han gillade Roys tafatta beteende, utan tjafs. "Hur har ni träffats då?", frågade John. "Över kortspel.", sa Roy och log mot Miliah.
"Ja, men dåså.", sa John och pausade. Han han satte händerna vid sidan och sträckte på sig en aning samtidigt som han harklade sig. "Då är det väl bäst att jag välkomnar dig ombord, milady, Miliah, Roys fästmö.", sa John tog av sig hatten för att buga åt Miliah.
"Jag tror kaptenen gillar dig med, Miliah.", sa Roy. John hade hört och kvävde ett skratt igen.

Hon log och gick ner under däck för att lägga Sammi i spjälsängen och kom sedan upp och såg kvinnan hon pekat ut natten innan och log mjukt. Såg på sin man och skrattade.
"Jag är den allvetande kärleksguddinnan." Viskade hon och nöp honom i midjan.
"Älskar dig."

Hon log blygsamt och neg lite tafatt och sträckte sig efter Roy.
"Roy kan du visa vart jag ska sova? Har ni plats för mig?"

"Så, Roy och Miliah, ni kan väl ta rummet en under? Det är just nu inte i bruk.", sa John och Roy sken upp, Han var överraskad över att kaptenen var så givmild. "Åh, tack, kapten.", sa Roy och nickade tacksamt. John skrattade åt Roys beteende.
Roy skulle precis till att leda vägen för de båda då han stannade upp och vände sig mot kaptenen igen.
"Jo, förresten..", började Roy och såg mot kaptenen. "..Jag och Miliah. Vi vill gifta oss. Ikväll.", sa Roy och kapten John stod först tyst och blinkade. Sedan brast han ut i skratt och vek sig över magen. Han rätade på sig snabbt. "Roy..". Han tog ett steg mot Roys håll och placerade en hand på hans axel samtidigt som han mötte hans blick. "..En bröllopsfest? Igen? Ja, självklart.", sa John och jublade så att de andra i besättningen hakade på.