(ORP) Hide, run, survive

Marbelle
Jag ser hur de försvinner mot utgången.
- Vänta! Skriker jag och stoppar Olivia. Miyako!

Olivia:
"Jag hämtar henne", skriker jag.

Marbelle
Jag släpper motvilligt hennes hand, kramar henne fort och springer mot utgången. Jag låter Elsa stödja sig på mig och fortsätter springa. Snart framme.

Olivia:
Jag hittar Miyako snabbt.
"Kom", viskar jag och vi börjar springa. Snart ser jag utgången, och ökar farten.

Ellie:
Jag kastar mig i baksätet och böjer huvudet med armarna över det. Dem kommer börja skjuta när som helst.


Elsa:
Jag sätter mig framför ratten och vrider om nyckeln.
"Vi måste åka, men vi kan parkera en bit bort och hjälpa Olivia", meddelar jag.
Men vänta lite...
Var är Cate?
"Cate!", utropar jag och kollar mig omkring i bilen.

Marbelle
- Jag åker inte utan Olivia... Börjar jag men Elsa märker att Cate inte är här och jag ser förskräckt på dem.
- Fan... Muttrar jag och paniken skjuter upp i mig. Vad fan ska vi göra?

Cate:
Jag ska precis ropa till Elsa när jag hör fotsteg bakom. När jag vänder mig om ser jag beväpnade soldater. En soldat håller upp en pistol. Han skjuter. Kulan träffar rakt i hjärtat. Korset i mitt halsband går sönder i tusen bitar och det svartnar för ögonen.

(HON ÄR INTE DÖD ÄN)

Olivia:
Jag ser Cate, och tar hennes hand. Allt går så fort, och snart är vi ute. Jag pustar ut när jag ser bilen, och sätter mig snabbt i baksätet.
"CATE ÄR SKADAD", skriker jag.

Marbelle
- Helvetes jävla skit! Skriker jag. KÖR! Jag hoppar bak till Cate i baksätet. Det är ditt fel, nu får du gottgöra det. Jag river upp tröjan med en grimas. Det blöder så mycket.
- Vi måste få ut kulan, hon får blodförgiftning annars. Säger jag sammanbitet.

Cate:
Någonstans i mig finns livskraften, men den är svag. Korset hjälper mig. Det vet jag.
Fortsätt kämpa, säger en röst någonstans. Det skulle vara så lätt att släppa taget.
Nej. Tänk på Ellie och Elsa, säger den igen.
Blodet forsar ut. Det gör ont. Jag försöker få kontroll över min kropp, få den att röra på sig. Det går inte.