Tredje Världskriget

"Gör något åt henne, hjälp henne. Dina kollegor eller vad man ska kalla dem är idiotiska." sa Nike lugnt till mannen men med en irritation i rösten och hon ställde matbrickan vid Akhitis säng då läkaren undersökte henne och gav henne något att dricka i en liten flaska.

Akhiti skakade meningslöst på huvudet.
"Vill inte." Bestämde hon in en barnslig röst. Hon vred täcket närmare om sig när mannen började undersöka henne.

"Skärp dig." säger Nike obarmhärtigt och drar ner täcket och håller fast henne för läkarens skull.
"Han vill dig väl." säger hon bestämt och struntar att hon är prinsessa att hon kan kasta dem i fängelset närsomhelst.

Akhiti rycker trött och slappt i armen.
"Mår bra!" Klagar hon som ett litet barn och letar efter täcket med ena armen.

"Sluta ljug." sa Nike skarpt och höll i hennes arm och läkaren började undersöka henne och suckande skakade han på huvudet innan han med Nikes hjälp hällde i henne medicin.

Akhiti stönade lät när hon fick i sig medicin innan hon sjönk ner i madrasserna.
Hon borde inte vara i smärta, dom sa inget om det.
Hennes tankar blev röriga och hon orkade inte hålla koll på dem längre så hon slät istället ögonen.

"Tack." sa Nike till doktorn och satte sig vid Akhiti där hon sov.
"Jag vill bara att du ska vara lycklig, må bra." sa hon ömt och kysste hennes panna, strök hennes kind och stoppade om henne.

Akhiti förlorade långsamt medvetandet, dock så hörde hon orden Nike yttrat.
"Näej..." Viskade hon endast som svar, det var nästan ohörbart.

"Älskar dig." sa Nike lågt innan hon lämnade henne Nike kunde hjälpa Akhiti och det var genom att var natt dela prinsens bädd, vara med honom så Akhiti slapp eller han skulle inte vara så hård på henne då de skulle bli man och hustru.

"Mm.." mumlade Akhiti innan hon tappade medvetnandet helt och allt blev svart.