De utvalda

Ethan tystnade till och hålet i magen växte sig större av att Eletha fräste åt honom. Hon hade aldrig gjort det förut...
Då hon sedan lät något snällare vågade han inte säga något utan teg och stirrade ner i Elpirs man samtidigt som de red på.

Eletha stannade upp och såg på honom, "Förlåt, jag menade inte......" hon tystnade och lät verkligen ångerfull, "Vill inte att du ska må dåligt." sa hon ångerköpt och såg på honom.

Ethan stannade också upp och svalde hårt. "Att du är arg på mig får mig att må mer dåligt än att jag dödade de...". Han tittade upp på henne. Hans blick motsvarade det han kände inom sig, smärta, sorg och hat mot sig själv.

Hon såg förfärat på honom, "Förlåt......jag är inte arg inte längre." sa hon och red fram till hans sida och slog armarna om honom. "Älskar dig, vill bara att du skall må bra." sa hon ångerfullt.

Ethan kramade Eletha hårt tillbaka. "Jag älskar dig med, och jag vill att du ska må bra också!". Han tystnade till och svalde hårt innan han fortsatte. "Men nu mår vi båda dåligt...". Han slöt ögonen och bara andades in Elethas doft, som lugnade honom lite.

Eletha var tyst, just därför var det så, hon hade tyckt det var bättre om han sluppit. "Det går över." sa hon tröstande och strök honom sakta över ryggen som om han var ett litet barn. Hela hennes väsen ville bara en sak känna smärta och se hennes eget blod rinna, det brukade lätta då, skuldkänslorna som om hon betalade en skuld, men hon ville inte att Ethan skulle ta efter henne i det som för henne blivit som en livsstil.

Ethan gav inte ifrån sig några märkbara ljud då Eletha strök honom över ryggen, han mumlade bara "Piskrappen....". Det gjorde ont en aning då hon strök honom, även om han uppskattade omtanken.
"Jag vill bara att du ska må bra..." mumlade han igen.

"Förlåt." sa hon och slutade tvärt då hon hade för tillfället glömt dem, hur kunde hon gjort det? "Det gör jag, från och till särskilt när du är nära, men aldrig fullt ut. Men jag är van vid det, jag kommer aldrig bli av med det, men det är mitt liv." sa hon mumlande, "Men jag ville att du skulle få slippa det." sa hon mjukt.

"Det gör inget" mumlade Ethan och tog Elethas händer i sina från hästryggen. "Jag kommer inte slippa det Eletha...i kungens tjänst får jag ta det...". Men han ville ändå inte att Eletha skulle må dåligt...
"Vi är just några fina typer" mumlade han och gav henne en kyss.

"Jag vet.......men jag ville inte att det skulle ske så snart." sa hon och vände bort sitt ansikte men besvarade sedan kyssen. "Vi borde rida vidare." sa hon och försökte le men det lyckades inte.