I en förändrad värld (Roll för alla)

[Nope, det är det inte men låtsas att den stannar än då, hoppas inte det räknas som pp.
Bree Smith: Ramlade Vera på vägen? O.o Eller jämte? Varför skulle Vera vilja hänga med dem tillbaka är en fråga jag ställt mig den senaste dagen? Jenna hade så lämnat dem. xD ]

Jenna vaknade abrupt av att bilen nitade. Ljudet ifrån däcken och lukten gick inte att ta miste på.
”Vad fan”, svor Jenna till och då bilen vinglade till för att sedan stanna, ”är alla okej?”
De satt alla fast om det inte hade hänt Vanessa och Lissy något. Jenna började hyperventilera. Något måste ha gått snett, frågan var bara vad. Bilen stod i alla fall på alla fyra vilket var ett gott tecken.

Vera började gråta dels av smärtan i foten men mest av allt för att hon var fast igen. Bilen hade stannat och Vera bara väntade på att någonting skulle hända. Hon kände smärtan i foten och knät som hon hade slagit i en rot.

[Mort Nje, inte direkt PÅ vägen snarare bredvid. Vera vet inte ens att dom andra finns (än) hon vill bara inte va ensam]

"Förlåt .Jag vet inte vad det är med bilen , Men jag tror att det krocka in i en grävling " säger Vanessa "Någon som följer med och kollar ?" .

(Kort , Men jag uppfattade att jag var där))

[Ja, Vanessa kör bilen tror jag och Lissy sitter jämte. De andra sitter ju fast i bagageutrymmet. ]

Vanessas röst lugnade henne en aning men trotts det så kunde hon inte sluta hyperventilera. Hon drog hårdare och hårdare i sina handfängsel men det ända som skedde var att de gjorde djupare och djupare sår i hennes handleder. Även om hon visste vad som satt igång panikattacken som nu länge varit på gång att stiga till ytan kunde hon inte stoppade den. Hon började banka i bakluckan, i sättet.
”Jag måste ut”, andades hon fram men orden verkade inte tydliga nog.
Hon hade ingen tanke på någon annan, inte ens sig själv utan hon bara kände att hon måste ut ifrån bagageutrymmet.

"Jag går med ut" sa Lissy. När hon öppnade dörren hörde hon hur det började banka i bagageutrymmet. Hon sprang dit och öppnade bakluckan. Det var Jenna som hade orsakat oljudet. "Vanessa!! Kolla du vad som hände?" Sedan vänder hon sig till Jenna igen. "Jenna, hur är det?"

Stella satt stel och orörlig som innesluten i sig själv, kedjorna hade hon virat hårt runt handlederna för att hålla sig lugn, inte skrika, inte få panik och inte minnas alla minnen hon hade av sådana här transporter. Hon ser upp då hon hör Jennas röst och känner att de stannat. "Du kan säkert gå ut, gissar att vi bara kommit till skogen." säger hon med tonlös röst.
Stella ser på Lissy med mer eller mindre död blick då hon öppnar dörren.

"Jenna du behöver komma ut" sa Lissy bestämt. Hon hoppade in och hjälpte henne att lossa lite på kedjorna. Hon började dra ut henne till väggrenen. "Är det någon annan som behöver lite luft?" frågade hon sedan vänd mot de andra.

Jenna kände den friska luften emot sitt ansikte. Hon hade svårt att se allt hade plötsligt blivit så just. Svetten lackade hennes panna och hon kände fortfarande av sitt hjärta som rusade men hon hade börjat lugna ner sig. Attacken hade kommit plötsligt och var över på några minuter. Det var länge sedan hon fick den senaste, hon hade inte försatt sig i några situationer som hon visste att hon inte skulle klara av på väldigt länge.
”Nyckeln”, sade hon svagt emot Lissy.
Vad höll de på med egentligen? De var inte särskilt smarta, detta skulle bli deras död. Frågan var om de inte bara skulle låta giftet ta dem, det skulle vara mindre smärtsamt. Jenna nickade instämmande till Lissys ord fortfarande kallsvettig.

Vanessa nickar stumt till Lissy , Vad det än var så kunde det väll inte vara så farligt . Men hennes blick kommer på en liten flickas kropp istället . " Emmh , Lissy , Någon annan . Jag tror att vi har ett litet problem " skriker Vanessa " Eller ganska stort "

"Kom igen vi måste vidare." säger Stella och vägrar att gå ut då hon skulle få ännu jobbigare att fängsla sig igen. Hon var blek och drog kedjorna hårdare in mot köttet i handlederna. Då hon hör Vanessas förskräckta röst undrar hon vad det nu är? De måste vidare, de var alla snart döda om de inte tog sig vidare nu genast.