Narnia

Andrew drog av sig sin ryggsäck, som han fått av Camp Half Blood innan de gett sig iväg. Och i den låg som bekant en summa pengar som han inte ens orkat räkna ännu.
"Vi fick ju lite av lägret så jag antar att det blir något enkelt om det ska räcka någonvart", sade han samtidigt som han öppnade den svarta väskan och började leta runt efter den där lilla säcken med pengar. Efter en stund hittade han den och fick fram de sedlarna som fanns i den. Nervöst räknade han ihop dem och hoppades att det skulle vara nog mycket pengar. Slutresultatet var 100 dollar. Inte så illa ändå, tänkte Andrew.

Sam nickade, "Ja, det är du bättre på än jag, låt inte mig ha hand om pengar." skrattar hon lätt. Sam var inte slösaktig eller köpte samer bara för sakens skull. Men hon var van vid att aldrig behöva tänka på pengar och hade aldrig lärt sig att spara, att handla billigt, att överleva på en viss summa.
"Men jag är glad att vi har pengar." sa hon och såg på summan, inte mycket enligt henne.

Andrew skrattade lite han också, och lade tillbaka pengarna i den lilla mörkbruna säcken igen. "Lite är bättre än inget", sade han sedan och började fokusera lite mer på att hitta ett ställe där de kunde äta. Vilket inte borde vara så svårt. De var ju ändå i USA. Där fanns det ju alltid ett McDonalds eller något annat inom 15 minuters gång, enligt de flesta engelsmän han träffat. Om det var sant så skulle han nog få reda på det nu.

Snart stoppade Sam honom och nickade mot det stora gula lysande M:et, "McDonalds", log hon och de klev in i resturangen, det här skulle bli kul, Sam hade aldrig, eller vad hon mindes inte ätit här förr. "Du får börja, vet inte hur man gör." sa hon ursäktande till honom.

Andrew skrattade. Visste hon inte hur man gjorde? "Jag antar att man bara säger vad man vill ha", sade han och log. Han hade nästintill aldrig ätit på McDonalds innan heller. Bara en gång med hans lågstadieklass. Och det var ju ett tag sedan. Så problemet var: vad skulle man beställa? Skulle man bara kunna säga att man vill ha ett vanligt mål mat, för det var ju det han ville ha. Varför var livet så svårt när det gällde att beställa snabbmat?

Sam nickade, "Troligen." sa hon och bet sig i läppen ett tydligt tecken på att Sam var osäker fast hon i övrigt inte visade något. Detta var ingen flott restaurang som hon var van vid med servitörer. Sam ställer sig i kön och snart ä det deras tur, hon säger någon meny hon tyckte såg bra ut och hoppas på att det är rätt.

Andrew beställde samma som Sam, då det knappast spelade någon roll vad han fick att äta så länge det var ätbart. Han betalade de x antal dollar som det blev, fick tillbaka ett x antal sedlar som han inte orkade äta och tjejen i kassan bad dem att ta ett bord och vänta på att deras beställning skulle ropas upp.

Sam nickade och tog med Andrew till ett avskilt hörn. "Har du ätit på liknade ställen förr?" frågade hon för att de skulle ha något och diskutera och inte känna sig alltför stelnade och konstiga.