Förändrad värld Lupple & Medi

Han log. " Ja inte vet jag. Men det är en gräns. " Sa han ärligt. Han skrattade lågt. " Vissa tycker om det." Sa han ärligt.

Rhiannon såg förskräckt på honom och skakade sedan på huvudet.
"Jag förstår inte hur.." Viskade hon och såg på sina händer.

Han log mjukt. " Du måste inte förstå det och du måste inte heller vilja det. Jag bara säger som det är." Sa han ärligt.

Rhiannon nickade och såg sedan på sina händer.
"Är jag en dålig...." började hon och såg upp.
"Docka.. eller vad jag ska kallas...."

Han såg på henne med en suck. " Om jag hade velat ha en docka så hade jag ju skaffat en riktig docka. " Sa han trött. " Du är en person. Sluta nedvärdera dig själv." Bad han.

Hon såg på honom.
"Men vad är jag då? Kan du förklara för mig. Jag är en människa men jag ägs av dig" Sa hon och såg bort. Trött av dagens alla kännslor.

Rafael såg på henne och suckade igen. Vad ville hon ha för svar? Han drog handen frustrerat igenom håret. Han ville nästan tvinga henne till ett mycket svårt liv för bara en stund så hon skulle förstå hur tacksamt det faktiskt var att bo här som Rhiannon. Han såg på väggen. " Jag vet inte vad du vill att jag ska säga. Jag äger Ashley också. Hon jobbar för mig och har betydligt striktare regler än dig. Jag betalar för henne varje månad. Javisst hon kan sluta. Men Rhiannon om du verkligen avskyr mig så mycket och ditt liv här som är rätt glamoröst så kan jag radera varenda minne du har, av Aurora, mig, kliniken och sätta ut dig på gatan. Problemet på gatan är att det finns betydligt fler människor som är som han pojken utsattes för. " Sa han trött. 'och jag är ledsen, men det livet är bra mycket värre. " Sa han kort. Han var inte arg. Bara frustrerad.

Hon blev nu rädd men satt stilla. Ville börja gråta men bet hårt i läppen för att inte göra det. Men en tårarna rann nu ner. Flyttade sig sedan ner.
"Slå mig. Jag har förargat er...." Hon såg på honom och blod rann ner för hennes läpp. Glittrande lite från blodet.

Han såg på henne. Han hade inte gjort helt rätt för sig. Det var tydligt. "Nej jag tänker inte slå dig Rhiannon. För jag har lovat att inte göra det." Sa han enkelt. " Men gör ditt val. Du hatar mig för att jag har köpt dig. Lägg det bakom dig. Försök och se detta liv för vad det är - ett bra liv Rhiannon. " "Eller välj bort det. Men jag kan inte försäkra dig om att jag älskar dig eftersom du inte älskar dig själv. " Sa han och reste sig upp ur sängen. Gick till sitt kassaskåp och kastade ut några sedelbuntar åt henne. " Så det är mer än vad jag betalade för dig. Gör vad du vill med dem. Bränn dem om du så önskar. " Han smällde igen kassaskåpet och såg på henne.

Han lät arg och hon förstod varför. Hon kunde inte lita på honom. Eller hon ville lita på honom. Nog hade han rätt. Hon hatade sig själv. Hur hon såg ut och hur bräcklig jag var.
När pengarna flög mot henne såg hon på honom och reste sig.
"Jag tänker inte förstöra pengaarna.." Sa hon och torkade bort tårarna. Hon ville bara glömma allt och ha det som var förut. Innan han visat sigilet.
"Vem är jag? Egentligen? Varför ser jag saker som inte finns? Varför är jag.. jag?"