Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Frivolt:}
Önskar att jag bara kunde lägga mig i sängen, under täcket, rulla ihop mig själv till en liten boll och stanna där for ever....Är så trött på mitt fucking jävla liv just nu att jag bara vill sova för all framtid och slippa vara med längre!

_{Skrivet av Myling:}



Atarax är guld om den hjälper! Inga konstiga bi-effekter och inte beroendeframkallande. Den hjälpte tyvärr inte på mig
Jag tar sobril, det är benzo i det. Men jag tar det inte särskilt ofta.

Do it! Då kan du ju specifikt be om en kvinna

_{Skrivet av Borttagen:}


Jag känner igen det där. Jag önskar att jag inte gjorde det, men det gör jag. Jag har aldrig velat dö, bara somna någon gång utan att vakna. Men rätt som det är så händer något som gör det värt det igen, och när man trots allt vaknar igen på morgonen som man alltid gör och ser solen lysa in genom persiennen så kan man tänka att det kanske är värt det. Sov så gott, vakna i morgon och ta ett steg i taget därifrån, ok? Uggla om det finns något jag kan skriva eller göra!

_{Skrivet av Borttagen:}


Jag kände faktiskt att det hjälpte lite i början men sen efter ett par timmar så var det tillbaka på den vanliga nivån igen. Vill bara inte börja med något som påverkar koncentrationen eller gör så att man går runt och är dödstrött hela tiden. :3

_{Skrivet av Siriusis:}
Allt har fan blivit bättre!
Har riktiga vänner, fungerar bra med min familj och etc. För en gångs skull är jag inte rädd för att gå till skolan.

_{Skrivet av Borttagen:}
Idag ''tog jag modet till mig'' och gick till skolan helt osminkad trots den där finnen i pannan.
Läste nämligen en artikel här (http://www.veckorevyn.com/Sizehero/Tre-VR-lasare-berattar-Vi-brot-mot-skonhetsnormen) häromdan om hon som slutade sminka sig helt (efter att ha gått runt med ett skal på ansiktet) och fick positiva reaktioner och började tänka ''man tror själv att det är stor skillnad men det är det inte'' osv... Omg BIG DEAL nej men det kändes stort för jag har så sjuka komplex över finnar, ögonbryn och mörka ringar under ögonen, jag klarar inte av att sitta och prata med någon som sitter bredvid mig och kolla på varandra för det känns som om det syns så mycket och jag klarar inte av att någon kollar på mig för nära och för länge...

Hursomhelst, fick bara sex kommentarer om min lilla blemma, två från elaka killar som bara vill göra mig ledsen och fyra från kompisar som trodde att de var snälla genom att påpeka det så jag kunde täcka över eller klämma. (Kära vänner jag har en spegel hemma och det är inte det att jag inte vet om det, utan jag går liksom runt och tänker ''hoppas det inte syns hoppas det inte syns'')
När jag kommer hem efter en dag som var förskräcklig på många sätt;

Mamma; ''Men vad har du i pannan!''

Jag; ''ÅHH VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT FÅ HÖRA HUR JAG SER UT HELATIDEN''

Mamma; ''Förlåt... men kom så får jag klämma den åt dig''

Två timmar senare;

Lillebror; ''Vad har du gjort i pannan? Du har en röd prick där!''

Jag: ''MEN SLUTA''

Pappa (som alltid tar mina bröders parti och speciellt när mamma inte är hemma Omen vad var det nu då?''

Jag: ''Jag bara fattar inte att det kan vara så himla intressant att berätta för alla andra hur de ser ut helatiden?''

Pappa: ''Aha men det är väl inte vårat fel här?''

Jag: ''Nä okej förlåt jag är bara ledsen för jag har fått massa kommentarer om det idag.''

Pappa: ''Men det är väl inte så konstigt om man undrar? Om någon går runt med blåa streck i ansiktet så...''

Jag: ''Fast nu var det inte blåa streck utan det var en FINNE och det är inte SÅ HIMLA KONSTIGT.''

Pappa: ''Nä okej... men det normala är ju att täcka över det ordentligt så behöver man inte höra kommentarer!!''

Tack så himla mycket. Det var nog sista gången jag gick osminkad någonsin.