Förändrad värld Lupple & Medi

Han nickade sakta. Han hade aldrig tänkt på det så. Men när hon förklarade det så upplevde han det som den värre bestraffningen. Den var riktigt elak. Och den var hans egen. Han hade demonstrerat för henne att han hade hennes liv i sina händer på ett förnedrande sätt. Han stirrade tomt ut i luften och funderade lite. " Jag är ledsen." Sa han igen.

"Så jag trodde jag skulle dö." Viskade hon svagt och drog upp benen.
"För trummorna var så höga." Viskade hon tyst och svalde sedan igen.

Han nickade sakta. "Jag förstår det Rhiannon." Sa han och smekte henne prövande över håret. " Jag ska inte göra så igen. " Viskade han.

Hon kröp upp i hans famn och lutade sig mot honom. Hon torkade bort tårarna.
"Tror det blev för mycket igår." Viskade hon tyst.

Han kysste henne lätt på huvudet och la en filt omkring henne. " Kan säkert vara så." Sa han ömt.

"Ja... Vi räddade ju honom." Viskade hon och slöt ögonen.
Hon såg på sin handled.
"Vill du fortfarande ha?" Frågade hon och visade sin handled.

Han nickade sakta. "Ville du läsa artikeln?" Log han. Såg hennes handled. "Senare" sa han varmt.

Om hon ville? Ett mjukt leende spred sig på hennes läppar och hon nickade.
"Ja det vill jag." Viskade hon och smekte hans hand.
"Sen vill jag nog.... antingen sova eller dansa."

Han log och plockade fram artikeln på ett språk hon behärskade och gav över telefonen till henne. " Läs." Log han.

Hon tog emot den och såg på den minimala texten.
"Den är för liten. Hur gör man?" Frågade hon tyst.