Är det svårt att älska och bli älskad?

Jätte bra!

Oj det där var överraskande O.O
Gud var bra, har längtat efter att se den här tråden i bevakade!

Faaaaaannn! Du är verkligen bäst bombis!!!
NU VILL JAG HA MEEER! (känn ingen press =P)
♥♥ Alla världens kramar till Bombis!

Dåså! Jätte bra bombis!

Tack så jätte mycket alla ♥

det är vi som ska tacka dig!

Sååå bra!
Nu vill jag ha mer mer MER!
Du är såååååååå duktig! ♥

Ååååååååååh! Fruktansvärt braaa! ♥

Guuuud vad jag blir glad över era kommentarer !

Kapitel 49:

~ Georges perspektiv ~

Hon var inte i biblioteket, inte vid sjön, inte vid Quidditch planen heller. Jag hade letat överallt till och med hos madam Pomfrey.
Vilka fler ställen skulle hon kunna vara på? Jag gick med tunga steg tillbaka mot sällskapsrummet med hopp om att hon skulle kommit tillbaka.
- Honungsöl, mumlade jag och porträttet svängde åt sidan. Framför mig visades nu den dolda ingången. Jag gick in i det hemtrevliga rummet, tittade mig runt och till min besvikelse var inte Conny där.
- Hittat henne än? undrade min bror men jag skakade på huvudet till svar.
- Jag ledsen Goerge, fortsatte han men jag ignorerade honom.
Jag slog mig ner i den röda fåtöljen framför det lite halvslitna bordet. Min blick hade fastnat på den sprakande elden i brasan. Men jag var otålig och kunde inte sitta still, mina fingrar rörde sig i samma enformiga dans minut in och minut ut samtidigt som min fot klappade i takt mot heltäckningsmattan som låg perfekt på golvet.
- George kan du vara så snäll att sluta stampa med foten det är väldigt störande.
Jag gav henne en irriterad blick men slutade sedan motvilligt.

Sällskapsrummet började tömmas på folk när klockan var kring elvatiden. Det vara bara några enstaka tredjeårselever och två tjejer från sjundeårskursen och ja, jag, Fred och Olivia också förstås.
Jag hörde en hög gäspning från min broder och såg i ögon från att han och Olivia reste sig upp.'
- Du George hon kommer tillbaka du ska inte behöva oroa dig i onödan, hon klarar sig bra. Hon behöver antagligen bara smälta det som stod i brevet. Följ med upp och få lite sömn.
- Nä jag ska sitt här och vänta på henne.
- Det är väl onödigt?
- Vafan är det du sitter och säger?! utbrast jag.
Vad har du gjort för att försöka hitta henne? Nä just det ingenting! Du vet mycket väl vad som kan hända med henne!

Utan att säga något vände min bror på klacken och gick mot sovsalen.
Nu var det bara jag och mina tankar kvar i rummet.
Jag ville inget annat än att ha Conny här i min famn. Se in i hennes vackra klara ögon och kyssa hennes mjuka läppar. Känna den pirrande känslan i magen och få de magiska stötarna genom min kropp varje gång vi rör varandra.
Om hon inte kommit tillbaka över natten, måste jag få prata med Dumbledore.

Conny jag älskar dig!