Life - Lupple & Medi PRS

"Din stuga kanske?" Hon log och tog hans hand och lade huvudet på sned.
"Där kan du se vad jag har med mig."

"Min?" Han flinade lite och nickade. "Visst visst." Log han och ledde henne dit, den låg lite på utkanten av byn. Han öppnade ytterdörren och ledde henne in i den och lyssnade. Ingen annan var här. "Känn dig som hemma. "Log han.

Hon nickade och gick vid hans sida. Väl inne tog hon av sig skorna och såg sig om.
"En ungkarslya alltså." Hon fnittrade och såg på honom.
"Jag har den med mig? Pärlan alltså." Hon såg ner.
"Den är viktig för dig eller hur?"

Han drog in henne till vardagsrummet och satte sig ned med henne i sitt knä. Armarna omkring hennes midja och flinade. "Det kan man säga. "Log han för att sedan le större. "Den är väldigt viktig för mig. "Viskade han ärligt och fiskade upp den ur hennes bröstficka och såg på den med ett leende på läpparna.

"Jag tog med mig den för att ifall någn skulle brya sig in och ta den." Hon rodnade.
"Sen ska jag och Sammy göra armband men det borde vara du och Sammy." Hon log.
"I trä och sen mitt namn eller ditt namn graverat runt om i tjocka bokstäver och målat." Hon log.

Gabriel såg på henne med ett ömt leende. " Bryta sig in. " Viskade han roat men la snart tillbaka den i hennes hand och hjälpte henne att omsluta den med handen. " Den är din nu, beviset på att mitt hjärta tillhör dig. "Viskade han och pussade hennes kind och lyssnade noga på det där med armbanden. "Jag och Sammy? Varför då? Jag tror du är sugen på att göra ett sådant armband också." Viskade han.

Hon tog pärlan och kysste den innan hon lade den tillbaka och log mjukt.
"Kanske jag är men Sammy ska göra den till Luna och eftersom han är förtjust i henne så skulle det vara romantiskt om du gjorde ett till mig."

Han lyssnade på henne, förstod att detta var viktigt för henne även om han själv inte såg det så. Han hade ju redan gett bort det viktigaste. "Luna " Log han och skakade lite på huvudet. "Det är ett intressant par. "Poängterade han men ryckte sedan på axlarna. "Om du så gärna vill ha ett armband så får jag väl göra ett. " Log han.

"Om du vill kan du vara med och göra så kan du säga att du gjorde det." Hon kysste honom.
"Sen får jag vara med och leka kurragömma?" Viskade hon och lade handen mot sin bröstkorg.

Han besvarade kyssen och log stort. " Vi gör ett tillsammans. "Viskade han leendes för att sedan skratta. " Självklart, men för att vinna behöver man dölja sin lukt. Barnen börjar bli riktigt bra på det. "Log han stolt. " De flesta kommer bli vargar och det är en väldigt viktigt egenskap att kunna dölja sin egen doft även för dem närmaste. " Förklarade han. "För att lära dem det har vi gjort det till en lek. " Fortsatte han svamla.