Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Jag har redan en min älskade." Hon såg på Ethan och log mjukt.
"De är väldigt varma och det är skönt när man är kall." Hon gick fram till honom och log ömt.

"Följ med. Vi bor bara bakom och det går fort." Hon bet sig i underläppen och smekte hans hand.
"du gör mig så lycklig." Viskade Miliah.

Ethan visste ju att de skulle komma tillbaka. Irland var ju trots att Kiliahs hemland. Hon skulle få återvända minst en gång per år, han hade själv hört kaptenen säga det. Så kylan.. det var lika bra att han vande sig. "Du har rätt, Kiliah. Det är bäst att jag skaffar mig en päls. Det är kallt här jämfört med hemma.", sa han och kliade sig i hårbotten. "Jag tar en."

Roy nickade som svar på Miliahs förslag. Han tog hennes hand i sin och kysste henne när hon rört vid hans hand. "Ja, led vägen. Jag följer efter. Men låt oss inte ödsla allt för mycket tid. Jag ser gärna att vi återvänder till kaptenen och besättningen snarast. Kapten undrar nog var jag är."

Hon log och gav pengar till mannen och tog en av pälsarna och såg på Ethan.
"Sen är de mjuka att ligga på." Hon flinade och nickade.



on tog honom till en dörr som ledde till ett litet hus i slutet av en korridor och öppnade dörren.
"Så här bor vi egentligen." Hon rodnade när hon dog honom genom huset som hon var generad och släppte taget när hon kom in i ett litet rum. Hon såg sig om och började ta fram kläder och såg på honom med ett svagt leende.

Sammi tjöt rakt ut och vred sig i Kiliahs famn.
"..Men lilla vän, vad är det?", sa Ethan oförstående och böjde sig över barnet för att se ner på honom. Han rörde försiktigt över Sammis panna. "Såja, det är inte mycket kvar. Jag har sett att de andra också handlar, så det lär gå snabbt det här."
Han såg upp mot Kiliah. "Är det någon du vill säga hejdå till innan vi ger oss av på sjöss igen?", frågade Ethan och såg en aning oroat ut på Kiliah.
Han log tacksamt över pälsen och kände på den mellan sin tumme och pekfinger. Ja, den skulle värma bra. Han trädde den på sig och såg på Kiliah igen.

Roy följde efter Miliahs steg. Han såg granskade på huset innan han gick in efter henne. Ännu hade han inte mött hennes mor, men han förstod att det inte skulle ske när det var tyst i huset. Ingen annan var där. Han såg på Miliah och följde henne till ett av rummen som visade sig vara hennes. Han svepte med blicken runt om det. Det var litet, mycket mindre än det sovrum han och besättningen delade på. Han hoppades att kaptenen skulle vara givmild nog att dela med sig av ett sovrum till han och Miliah, åtminstone tills de var bosatta på ön. De skulle ha råd att köpa ett hur tre eller kanske fem gånger så större än det här.
"Det är fint.", sa Roy och såg med ett leende på läpparna på henne. "Bäst vi inte dröjer för länge."

Hon log och hyschade Sammi.
"Jag hör dig älskling. Du är en stark ämpe vi vet. Pappa vet det." Hon log och skakade på huvudet och lade huvudet på sned.
"Nä det tror jag inte." Hon flinade och höll Sammi mot sig

Hon log och skrattade.
"Jag har bara en säng och en liten byrå. Det är inte mycket att hurra för." Hon höll kläderna till famnen och log.
"Jag är klar. Jag har inte mycket som binder mig hit." Hon log och hörde sin mor ute i köket.
"Vill du hälsa på mor?"

Ethan skrattade lite när Kiliah instämde på Sammis utbrott. "Ja, vår kämpe.", sa Ethan och såg upp mot Kiliah. Han kände hans kärlek för henne igen och fick inpulsen att kyssa henne, men höll sig tillbaka då de faktiskt var på torget och marknaden. Det passade inte för stunden.
"Okej. Då tar vi en sista sväng förbi värdshuset, sedan beger vi oss mot skeppet.", sa Ethan och nickade mot värdshuset och började sedan att gå mot byggnaden.

"Jag gillar det.", sa Roy som svar på Miliahs ord om hennes rum. Han menade det. Han hade själv aldrig haft ett eget rum så. Att vara på skepp hade varit hans hem och så skulle det alltid vara.
"Ja, det är bra att hon också vet. Om hon skulle undra var hennes dotter tagit vägen.", sa Roy och nickade till Miliah att hon skulle leda vägen till köket.

hon log och började gå mot Världshuset och såg över axeln.
"Kommer du?" Frågade hon och sträckte ut sin hand och log.

Milia log och började att gå och såg in i köket.
"Mamma?" Frågade hon och log.

Ethan hade redan börjat gå och såg förvirrad ut att göra Kiliahs ord. Men han väntade in henne och tog sedan hennes hand. "Javisst. Den här vägen.". Han ledde henne mot byggnaden. När de kommit till dörröppningen tryckte han in dörrarna så att de svängde inåt byggnaden.
De möttes av värmen inne i byggnaden. Där fanns det en öppen spis. Några av lokalborna, till och med några från besättningen, satt där för att äta brunch. Ethan nickade åt deras håll och gick till värdshusets ägare för att fråga om whiskyn. "Vi skulle vilja köpa några flaskor whisky om det går för sig. Har du några att sälja?", frågade Ethan och såg på mannen.

Roy följt med Miliah in i köket såg han sig om. Han hade hört det innan, men nu hörde han steg från ett av hållen. Hon måste ha varit så tyst, han hade inte hört henne tidigare, eller kanske han inte hört på, tänkte Roy.
En kvinna, mycket kraftigare än Miliah visade sig i dörröppningen till köket. Hon hade håret uppsatt i en slarvig knut, några brunblonda slingor föll längst hennes ansikte och ramade in den strängs blicken.
"Miliah, min dotter. Vem är det här? Vet du far om detta?", sa hon och satte händerna om varsin sida om sin midja. Hon såg misstänksam ut på Roy.

Mannen log och nickade.
"Inte vanligtvis men för er självklart." Han tog upp fyra flaskor och ställde de på baren och tog även upp två burkar med något bärnstensfärgat och blinkade med ena ögat.
"Och honung. Självklart honung denna gång." Han log och skakade på huvudet.
"Detta står jag för. Inget." Han log och sköt allt från sig.

Mliah såg på sin mor och log lite.
"Mamma det här är Roy och ja han har talat med far. Jag ska åka med honom till hans hemland. jag älskar honom."

Ethan såg häpen ut då mannen tog fram flaskorna plus burkarna med honung. "Sir, det är för mycket..!", flämtade Ethan men nickade då han insåg att mannen var seriös och att det inte fanns någon diskussion att ta. "Tack då.", sa Ethan och nickade. Han plockade på sig flaskorna och burkarna till Sammis förtjusning som verkade vilja ta en närmare titt på de. Han sträckte sig efter de och skrattade högt när han såg den bärnstensfärgade vätskan passera förbi honom. "..Åhnej, min son, inte för dig.", sa Ethan lite ursäktande och packade ner den sista burken. "Dåså, Kiliah, vi går till skeppet igen.". Han nickade åt de andra i besättningen att börja ge sig av. De nickade åt Ethan och åt upp det sista de hade på tallrikarna.

"Hm? Roy? Vad är det för namn? Kort för.. Rafael? Raymond?", sa hennes mor. Roy svalde. "Nej, ma'm, bara Roy. Ingen förkortning.". Han blickade åt Miliah och sedan tillbaka på hennes mor. "Jag har talat med din make. Han har gått med på att välsigna mitt och Miliahs äktenskap. Hon ska bli min fru. Och jag ska ta väl hand om henne. Du har mitt ord.", sa Roy och svalde. Han hade inte varit med om en kvinna som han hyste så enorm respekt för, nära intill skrämde honom.
"Ta väl hand om henne? Det är bara ord. Ska min flicka bli din, då behöver jag mer än bara ditt ord.", fnyste hon.
Roy fiskade i fickorna efter sina mynt och räckte över de till henne. Miliahs mor såg överraskad ut och nickade sedan tillslut. Det var tillräckligt för att övertyga henne. Roy skulle göra Miliah rik. "..Okej, Roy, du har min välsignelse.", sa Miliahs mamma och fnös samtidigt som hon plockade på sig mynten Roy räckt över.