prs yehet & kkaebsong

"Hm.." Mumlar Joshua med blicken fäst på den äldre eleven innan han gömmer ansiktet i kudden igen, saknar känslan av den andres händer. "Varför vill du att jag ska somna först?" Frågar sextonåringen tyst med en liten svag gäsp. "Du verkar faktiskt tröttare än mig."

”För att”, gnällde Zihao och lindade armarna omkring sextonåringen samtidigt som han lade sig tillrätta bredvid honom. ”Usch, jag har saknat det hör så mycket, har inte sovit bra på flera veckor. Speciellt inte när jag var tvungen att sova härinne alldeles ensam”, mumlade han och slöt ögonen, lät händerna glida upp längsmed Joshuas bröstkorg, över revbenen. Gud vad den yngre var smal, det var på gränsen till sjukt - ironiskt nog.

Svaret, som egentligen inte var ett svar överhuvudtaget, får Joshua att skratta till.
"Du är söt du," retas sextonåringen och petar Zihao på näsan. "Det har jag också.. Du får sova extra länge inatt, jag kan vara en rätt bra nallebjörn ibland." jo, Joshua har sovit väldigt dåligt de senaste veckorna, ibland ingenting alls. Vid såna nätter brukar han måla, gå ut på en promenad eller bara kela med Mimmi. Men det hade han inte orkat. Sextonåringen känner hur slytherinelevens fingrar glider längs bröstkorgen och revbenen, osäker på vad det är Zihao tänker om det. "Rätt äckligt, eller hur?"

Sjuttonåringen stödde sig lite mot handen och skakade på huvudet, betraktade Joshua med varma ögon.
”Det finns ingenting med dig som är äckligt. Ohälsosamt kanske, men defintivt inte äckligt”, protesterade Zihao och strök fingrarna över näsan. ”Du är på riktigt den vackraste människan som någonsin satt sin fot på denna jord, så tro inget annat.” Han sökte efter sextonåringens hand och svepte in de små fingrarna i sina egna betydligt större. Det kändes bra, för den första gången efter vad som kändes som flera evigheter.

Även om Joshua inte håller med den äldre överhuvudtaget kan han inte låta bli att le. Nej, det finns massvis med människor som är vackrare än honom, men han känner sig tacksam.
"Vi kommer nog aldrig att komma överens om det," säger han och låter blicken glida ner mot deras sammankopplade händer. "Du är riktigt vacker du också." Ja, i Joshuas ögon är Zihao så sjukt attraktiv att det inte går. Men det ändras väl från person till person, vad vet han. Dock finner Joshua sig inte vacker, inte än.

Det var troligen sant, att de aldrig skulle vara överens om det Zihao precis sagt, men han tänkte ändå aldrig ge med sig. Men precis som Joshua, kunde han ändå inte hålla med om att han själv var vacker, eftersom han inte var det i sina egna ögon.
”Jag skulle dock inte hallå med om det där sista riktigt. Visst ser jag bra ut men jag är inte direkt vacker. Inte på samma sätt som du är”, sade han sanningsenligt och förde Joshuas hand upp mot sin egen kind för att sluta ögonen med ett svagt leende på läpparna

Joshua kan inte hindra sig själv att tänka om den äldre skulle gilla honom mer om han gick upp i vikt och inte var lika benig. Visserligen kan han inte förmå sig själv att äta särskilt mycket fortfarande utan att må illa, men kanske det är något som kan peppa honom?
"Ja, du ser riktigt bra ut." svarar sextonåringen med ett svagt litet leende prydande hans ansikte. I tystnad studerar han Zihaos ansiktsdrag, känner käkbenet mot sin hand och låter tummen strykas över kinden som så många gånger innan.

”Tack”, mumlade Zihao och öppnade ögonen en aning, betraktade Joshua stillsamt med samma gulliga leende dansandes på läpparna. ”Men du ser ännu bättre ut”, fortsatte han sedan och började bita på sextonåringens fingrar. Förut hade han kanske varit lite mer hårdhänt, men den yngre hade blivit så smal och bräcklig att han knappt vågade kyssa honom ordentligt, ännu mindre bita hårt i hans fingrar. Tänk om de gick av? Det kanske inte ens var möjligt, men ändå.

"Vi tycker helt olika, verkar det som." påpekar Joshua i tyst stämma medan ögonen fångas upp i den andres blick. Det tar inte lång tid för sextonåringen att inse hur Zihao är allt mer försiktig med honom, och kanske han borde ha förväntat sig det. Alla är rätt försiktiga med honom och har varit det de senaste månaderna. Men Joshua gillar det inte, han vill inte ses som ynklig eller krossbar. "Du vet, jag kommer inte gå sönder av minsta rörelse." erkänner han med ett svagt leende innan han lämnar en liten kyss på sjuttonåringens läppar.

Zihao bet sig löst i underläppen efter den lilla kyssen och vet undan med blicken. Nu kände han sig bara dum för att han tänkt som han gjort. Det var väl självklart att Joshua inte direkt skulle brytas av på mitten så fort sjuttonåringen rörde en muskel.
”Förlåt”, mumlade han och drog upp benen intill kroppen. Efter några sekunder passerat vände han åter de mörka ögonen mot sextonåringen, fortfarande med skuldkänslorna hängande över sig.
”Det är bara känd som om du skulle kunna göra det, även om jag inser att det inte fungerar så.”