(ORP) Hide, run, survive

Olivia:
Jag skriker högt.
"IDIOT! LÄMNA HENNE IFRED!", skriker jag och springer fram till Smith. Jag slår knytnäven mot hans näsa, så han börjar blöda.

Miyako:
Jag vaknar upp och en fruktansvärd huvud värk har jag.
Jag ligger i ett vitt rum.
" Var är jag!"
Försöker jag skrika men jag bara spyr upp blod bär jag öppnar munnen.
" Hon blev inte mycket bättre"
Säger en av soldaterna
" Vad ska vi göra?"
Frågar en annan
" Vi kanske ska döda henne"
Svara han
och jag spyr upp ännu mer blod.

Cate:
Jag ryggar tillbaka när Elsas arm blir en såg, men följer efter henne.

Marbelle
Olivia slår till mannen över näsan och ilska väller upp i hans ögon. Han knuffar in Olivia i ett hörn och tecknar åt soldaten som drar fram en kniv. Han tar emot den och trycker den mot mitt ärr.
- Vad tror du, Parker? Ärret är fortfarande nytt, vet du.

Elsa:
Skyndar fram och försöker hitta dem andra.
Jag ser genom ett fönster, att Smith hotar Marbelle med en kniv.
Jag backar och är beredd med axeln, tittar bort och smäller i glaset.
Och så en gång till.
Glaset spricker och jag hoppar in och sparkar Smith mellan benen. (xD)

(cx)
Marbelle
Han viker sig dubbel när Elsa kommer och sparkar honom och jag flyr, springer till Olivia och omfamnar henne. Jag gråter mot hennes hals fast jag vet att vi måste fly. Hon räddade mitt liv.

Olivia:
Jag kysser henne snabbt, och börjar sen springa med hennes hand i min.

(Ehuhuhue, egentligen var det ju Elsa men fine xD
WAIT ÄR HON INTE BUNDEN? Safir)

Elsa:
Jag knäar den andra soldaten och kastar en snabb blick på Marbelle och Olivia.
"SKYNDA NU TURTURDUVOR!", halv-skriker jag och börjar söka för Miyako, vi kan inte bara lämna henne ju.

Ellie:
Jag sparkar Smith i ansiktet och det börjar droppa blod från hans näsa.
"Äckel", fräser jag.

(Ja men alltså Olivia räddade ju Marbelle förut cx Men vi kör att hon fick upp dem för de satt inte hårt xD)
Marbelle
Jag rodnar lätt vid Elsas ord, generad, nu? I en soldatbas, i krig? Jag ger mig själv en mental käftsmäll och springer efter de andra med Olivias hand i min.

Elsa:
Jag känner något vasst - otroligt vasst - träffa min fot.
Jag kvider till av smärta och drar ut kniven som inte åkt långt ner i foten, och börjar tafatt halta så snabbt jag kan mot utgången med Ellie i handen.