Tredje Världskriget

"Bra." sa Nike lättat då hon gett med sig och får in Akhiti i hennes sovrum och ser på sängen.
"Ska jag bädda upp? Vad vill du ha för mat?" säger Nike ovanligt hjälpsamt för att hon var orolig för henne.

"Whatever." Svarade Akhiti ointresserat och kastade sig på sängen.
Det var ett tydligt misstag då handen fortfarande var öm och hon gnydde sig i smärta.

Nike såg med oro på henne och ignorerade hennes röst.
"Ont?" frågade hon mjukt och strök henne försiktigt över kinden.
"Det kommer bli bra." mumlar hon mjukt åter.

"Näe, jah har inte ont!" Klagade hon och kramade om täcket. Hon hade faktiskt egentligen ont och var riktigt hungrig, och om det inte var nog var det kallt också. Hon skulle inte bli förvånad om hon hade feber.
"Kan jah inte få lite vatten?" Frågade hon klagande.

Nike stoppade om henne, gav henne vatten och kände oroligt på pannan som var brännhet. Hon svor till och ställde sig upp.
"Försök att sova, jag hämtar mat och en doktor." mumlar hon innan hon snabbt försvinner ut och Akhiti skulle stoppa henne.

"Men, men..." Börjar Akhiti men hinner inte säga något mer innan Nike lämnat rummet.
Hon suckar och lutar huvudet mot en kudde och väntar.

Nike är snart tillbaka med en bricka med mat till Akhiti och en man i släptåg. Han var mörk, storvuxen och grov men hade milda vänliga ögon. Nike hade letat runt hela slottet efter någon hon gillade och godkände.

"Va ska vi me' honnom till??" Muttrade Akhiti då hon fick syn på mannen.

"Han ska se på dig, undersöka dig. Låt honom nu, jag har letat i evigheter efter en jag har godkänt." sa Nike bestämt tillbaka med en röst som inte krävde motsägelser.

Akhiti muttrade surt men orkade inte göra motstånd. Hon visste varför hon mådde dåligt, hon hade en freaking telefon i sin ömma hand.