De utvalda

Ethan hade dragit sina andra dolkar, men det skulle bli en aning svårt med de mot män som både hade svärd och knivar.
Männen såg tveksamt mot sina vänner och sedan på Ethan. Men en av de hade bestämt sig. Mannen kastade iväg en kniv mot Ethan, men uppenbart var han ingen bra kastare, istället för att träffa honom i hjärtat så for kniven mot Ethans ansikte.
Han hann böja sig undan, men inte helt och hållet. Kniven skar lätt över hans turkosa öga.

Elethas vrede tilltog snabbt, "Skyll er själva jag varnade er." sa hon och visste att hon skulle få må dåligt över detta sen. Snabbt skär hon halsen av mannen och krossar den andres ansikte så båda dör. Männen som har ryggen åt henne ser henne inte så hon kastar dolken mot en av dem, som även faller ner. Hon kommer upp bland männen och tar en av de dödas svärd och höjer dem mot dem, hon var hemsk i strid detta var vad hon var tränad till.

Ethan pressade handen mot sitt öga medan den andra fumlade efter en kniv till. Då Eletha tog svärdet var det bara två män kvar. Men han tänkte inte låta henne döda de..."Jag tar hand om de!" sa han snabbt och kastade iväg kniven mot den ena mannen. Han föll ner död. Och snabbt hade han gjort likadant med den andra.
När det var gjort insåg Ethan, lite chockat, vad han gjort. Han hade dödat de....

Eletha tänkte hindra honom men var inte snabb nog och svor till, hon ville inte att han skulle döda. Hon släppte svärdet och kom emot honom, "Hur är det?" sa hon och såg på handen som höll för hans öga. "Hur illa är det?" sa hon oroligt och drog ner honom på marken och ignorerade de dödamännen för tillfället.

Ethan kunde inte svara Eletha först, han var fortfarande för chockad över vad han gjort. Han hade dödat männen...helt kallblodigt, då de kanske kunde ha löst det utan dödande...
Då Eletha sedan frågade om hans öga och drog ner honom tog han försiktigt bort handen. Kniven hade skurit rätt över ögat, men tur nog inte så djupt. Det var ett tunt streck över och under ögat, men självaste ögat var bara en aning irriterat.
"Jag...jag...dödade dem..." mumlade han sedan och stirrade runt omkring de.

"Vet måste sköljas." sa hon bara och var arg på honom över att han dödat. Han kunde ha undvikit det, hon kunde gjort det. Men nu var det försent och inget att göra åt saken. "Jag märkte det." sa hon bara och förde hans huvud bakåt och sköljde försiktigt såret med vatten, torkande det sedan lätt och smörjde på något hon fått av Simon, lika gjorde hon med hans rygg när hon ändå var igång. Hon sa inget utan bet ihop, hon skulle vara stark för Ethans skull, det var första gången för honom, då var det alltid värst.

Ethan var tyst då Eletha sköljde av hans sår och smörjde på salva. Var hon arg på honom? Det verkade som det och det gjorde nästan ondare än vetskapen att han dödat två andra människor.
Då hon var klar stod han inte ut tillsist. "Snälla, var inte arg på mig" bad han och försökte hålla sig från att stirra på männen som låg döda runt dem.

"Vi borde rida här ifrån här kan vi inte stanna." sa hon och undvek hans begäran. Hon visste att hon inte borde vara arg, men hon ville inte att han skulle må dåligt och ha ett helvette inom sig, hon ville för allt i världen att han skulle slippa det. Hon packade ihop sakerna och klädde på sig, "Du borde ha låtit mig döda dem." sa hon och satte upp på Morier, de kunde kanske hitta en rastplats senare så de kunde slå läger där om några timmar.

Ethan nickade sakta, och nedslaget av att Eletha inte sa något om hans begäran. Han sadlade Elpir och satte upp. "Men om du dödat de, skulle du bara må dåligt...". Men nu mådde han dåligt istället...Det var som ett hål i hans mage som åt upp honom inombords.
Sakta började han rida.

"Jag har redan dödat flera gånger än du ens kan räkna och jag hade redan dödat de andra männen med." fräste hon åt honom men nickade sedan något lugnare, "Jag vet men det hade inte gjort mig något så mycket, jag vet hur det är, jag vill inte att du ska uppleva det." sa hon något mjukare för att inte göra saken värre än den redan var.