Skriva av sig-tråden

Jag ska på YOHIO-konsert med Madde imorgon! Och Chii kommer att vara där, så jag kan kanske träffa henne!

♥♥♥♥♥♥

Absolut inte nödvändigtvis. Men det kan bli så. Det har hjälp mig enormt mycket, men det behöver inte alls vara så för alla andra. Men är det inte värt risken att chansa? Tänk om det faktiskt hjälper jättemycket?

Jag är jätteblyg och det är mycket pga. det som fått mig att må så dåligt i skolan. Har liksom ingen att vara med så bara också hatar jag att prata om problem.
Också har jag typ tappat lusten för att göra det jag egentligen tycker är roligt... Har alltid ätit lite då jag är väldigt kräsen och så men nu kan det gå en hel dag utan att jag ätit något så att jag inte äter något förrän på kvällen. Skipper ju för det mesta lunchen i skolan. Går till tre-fyra ungefär varje dag.

Men usch, jag tycker verkligen att, inte du, men någon måste fixa detta. Det är inte kul. Brukade känna så, men som sagt, det blir bättre

Okej, jag vet att det är skitcreepy, det är det verkligen. Men det går att lösa. Antingen kan du ta kontakt med Ungdomsmottagningen, du behöver inte gå dit om du inte vill, ring eller maila bara för att få råd eller tips. Man behöver inte alltid fixa allting själv, om de anser att du inte mår bra, vilket det verkar som, kan de hjälpa dig att få proffissionell hjälp utan att du behöver mer än samtycka. Annars kan du ta kontakt med någon på skolan, socionom (de är jättesnälla) skolhälsovården ( kan vara lite läskigare), mamma, pappa eller vilken släkting som helst. Den du känner är minst dålig. Ring vårdupplysningen, maila någon ideell organisation. Det finns något som heter RSHM (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) och de är supertrevliga. Det finns jätte många alternativ, prova någon!

Vad känner ni inför en psykolog som hävdar att man ser bra ut? Skall jag vara ärlig så tror jag inte att jag vill gå tillbaka dit igen. Det kändes så bra och jag trodde att jag skulle få hjälp nu. Men en av mina största problem är min egna självbild och ibland kan jag ha svårt att gå ut för att jag känner mig ful.

Jag sökte inte hjälp för att få någon dum killes bekräftelse...

Okej, jag är inte deprimerad men jag känner verkligen igen mig så sjukt mycket i det där. Typ exakt det där tänker jag på, flera timmar varje dag.

Pixie, Tippy: Jag vet att jag är långsam, och ni har säkert redan fått någon att prata ut hos, men jag vill att ni ska veta att jag alltid är öppen för ugglor. Alltid. Om vad som helst. Kram ♥

Hmm, det har hänt mig också. Tror inte att det ligger något ont bakom det, han ville nog bara försäkra mig om att jag inte alls ser illa ut eller är för tjock eller något. Jag tyckte dock också att det kändes lite konstigt - men ge det en chans till, kanske?

Mm, jag är säker på att han inte menade något illa. Det kändes bara inte relevant att få höra hans egna, personliga åsikt.
Och..det märktes att han skämdes lite efteråt eftersom att han försökte komma runt det hela "lite snyggt"..
Mjo, jag skall nog ge det en chans till.

Jag är deprimerad hela tiden för att jag är trans...klarar inte av att vara så himla glad hela tiden och varför säger folk att jag ska va glad till mig, när det är klart att jag inte är glad?

Deprimerad för att folk inte kan acceptera att du är trans(sexuell?) (vestit?)