Förändrad värld Lupple & Medi

Rafael slog upp ögonen. Kom tillbaka till nuet och log mot henne. " Hej. " Viskade han och smekte hennes kind lätt.

"Va hände igår? Vad jag gör jag här? På en madrass i ett ofärdigt rum?" Frågade hon grötigt.

Han smekte henne sakta över kinden. " Det kändes bara som den säkraste platsen. " Sa han ömt.

"På en madrass?" Frågade hon tyst och makade sig närmare honom.
"Jag är så kall. Jag fryser så.." Viskade hon tyst. Kanske det var från gårdagen.

Han skrattade lågt. " På en plats som inte är så bunden till mig. " Viskade han och kysste henne ömt. " Du ska få i dig en varm frukost. " Log han.

Hon såg på honom och såg sig om.
"Okej.." Viskade hon och slöt ögonen.
"Jag ber om ursäkt igår.. Jag betedde mig så... Konsigt. Jag vet inte vad som hände.." Hon satte sig upp.

Han smekte henne sakta över huvudet. " Vad minns du?" Frågade han ömt. " Du var jätteduktig som berättade allt Rhiannon." Berömde han.

"Jag minns lera, brunn, kyla. Jag minns hopplöshet och hunger. Jag kände... död" Hon såg nu på honom och brast ut i gråt.

Han tog henne i famnen och tröstade henne. " Du räddade ett liv älskade Rhiannon." Viskade han och tog upp mobilen och visade henne en tidningsartikel om det mirakulösa med pojken som var vid liv med sin familj, på sjukhuset.

Hon kunde inte tro det. Hon såg på artikeln och sedan på Rafael.
"Men hur? Jag.."


Theodore såg på Aurora.
"Morgon min ängel. Dags att vakna." Sa han och log.