Förändrad värld Lupple & Medi

Rafael fortsatte att vagga henne och nickade. " Klart jag ska berömma henne." Sa han ärligt. "Ja tills en av de som kontaktar henne är ett av våra offer. " Suckade han. " Jag förstår inte alls detta. " Sa han ärligt.

Hon gnydde till i hans famn och vred lite på sig och Theodore bytte snabbt till ett annat språk.
"Ja det är ju sant. Men var pojken vid medvetandet när du fann honom eller hade han precis förlorat det?" Frågade han och såg mot månen.

(Jag tänker att han såg upp mot månen, bad med sina sista krafter om hjälp. Typ att hon såg vad han såg genom månen)

Rafael funderade lite. " Han hade nog precis förlorat det. " Sa han ärligt. " Ytlig andning och oerhört nedkyld. " Sa han sorgset.

"Jag hoppas han överlever. För Rhiannons skull. Hon grät när du sprang. Helt sorgsen att det blev mörkt. " Han suckade.

Han nickade sakta. " Jag ville vara hos henne. Men..." Suckade han och såg på sin bror. Han ville inte utsätta sin bror för problem. "Jag tror han kommer överleva. Han fick någon droppe av mitt blod så det borde hjälpa dem. " Sa han ärligt.

Theodore nickade och såg på henne.
"Ska du låta henne sova i ditt rum igen? Då kanske du kan vila med henne så hon har dig vid sig. Medlet kommer hålla henne i djup sömn till morgonen så oroa dig inte."

Han såg på honom och funderade lite. " Jag vill gärna ha henne där men det verkar ju vara typ hemsökt så jag vet faktiskt inte. " Sa han oroligt.

"Ta ett av gästrummen då? Så hon får vara nära dig." Sa han och log.
"Du kan inte ha henne sittandes hela kvällen."

Han såg på honom. " Kanske måste rensa det från alla gamla möbler. " Flinade han. " Fattar inte det där med böckerna. " Sa han igen. " Nej hon behöver månen. " Sa han och kysste henne lätt på huvudet innan han bar upp henne och gick med henne till sitt sovrum och bäddade ned henne och sig själv.

Han såg efter dem. Var hennes rum redan klart? Hur hade han fått det klart? Eller var det bara temporärt? Han log svagt och såg sedan ner i sin bok.

Morgonen kom och hon rörde på sig. Hon var som en mask och hon såg på Rafael.
"Hej.." Viskade hon med röda kinder.