The cold in our bodies [PRS]

"Jag vet inte. Men det är inte vanligt att ta med sig en kökspiga såhär tror jag. " Hon lade huvudet på sned.
"Jag tror Greven har för stor makt för att låta folk ha tankar om hur hans tjänare är klädda." Hon log svagt och nickade svagt.

Maurice funderade över Lotties ord. "Är du rädd för att dra till dig onödig uppmärksamhet?" Det skulle vara svårt att vara diskret i det här sällskapet. Och särskilt med de här vagnarna de reste i. De som de fått av själva Kung Silas.

"Ibland är jag det. Ibland inte. Men oftast är jag rädd. Att göra Greven rasande." Hon såg på den sovande Alice och skakade sedan på huvudet.

"Vad gör han när han är rasande?", frågade han nyfiket och försökte fundera ut vad det skule kunna vara för något som hände då.

"Håller mig så långt från honom som möjligt. Kanske är fel." Hon såg på honom och såg sedan på Alice.
"Kommer han ta henne tillbaka hem?"

Maurice ryckte på axlarna.
"Det är väl dit vi är påväg? Ja, efter vi har varit i Feíx alltså."

Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Nej jag tror vi ska till hennes by före. Varför tor du något annat?"

"För att Alice sa att vi är påväg till Feíx och behöver vila där." Han tittade från Lottie till Alice och sedan tillbaka på Lottie igen.

"Ja men det är inte vår slutdesination.... Det är säkert en längre resa.." Hon såg mot fönstret.
"Jag ber om ursäkt sir. Jag ska inte tala emot er." Lottie sänkte huvudet.

Maurice såg oförstående ut på henne. Men han släppte det strax därpå.
"Du gör mig inget ont, Lottie. Be inte om ursäkt för en förvirring." Han log snett mot henne.
"Är du inte trött? Kanske vill du ha något att äta? Olivia har sovit länge och kan säkert hjälpa till."