Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon hade sin päls om sig och log mot John och nickade.
"Jag har sovit gott och själv?" Hon lo mot sin son och skrattade.
"Man tror inte att du är pirat när du håller min son. Du blir som vilken morfar som helst." Hon tog Ethans hand och log.

Miliah rodnade och tog hans hand i ett stadigare grepp och bet sig i läppen.
"Du får övertala mor och far." Viskade hon och smekte hans kind.
"Jag älskar dig redan mer än du kan ana Roy."

"Hm, när du säger så..", började John, men avbröt sig. Han svalde och såg ner på lille Sammi som skrattade av åsynen av sin gamle morfar. "..Någon ska väl vara den som lockar fram min morfars-sida.", sa John och log brett mot Kiliah.
Han samlade sig genast och blev allvarlig, men han var alldeles för förtjust i Sammi för att räcka honom över till hans föräldrar.
"Lyssna på!", ropade John så att alla i besättningen hörde på. "Vi ska ge oss av till Karibien, men först måste vi handla. Gå i land, handla för mat och dryck, kläder om så behövs. Vi ger oss av i eftemiddag.", sa John och de andra stämde in i ett ajaj, kapten.
John nickade och med ens kom alla på fötter för att gå i land och handla på marknaden i land.

Roy drog efter andan då hon sagt att hon älskade honom. "Jag älskar dig med.", sa han och sträckte sig mot henne för att kyssa hennes läppar. "Okej, jag träffar din mor och far, men sedan måste vi ge oss av, jag kan inte dröja för länge från besättningen och min kapten.", sa Roy och klev ur sängen igen. "Visa mig vägen till dina föräldrar."

Hon tog emot Sammi och knöt honom i en filt intill kroppen och gick efter de andra för att hjälpa till att handla.
"Jag kan inte bära så mycket." Hon log och såg på de andra.

Hon log mjkt och började gå med honom och såg sig om.
"De borde vara här." Hon såg en man bakom disken och log.
"Pappa." Hon log mjukt och visade mot Roy.
"Du minns säkert Roy." Viskade hon och hennes kinder blev skollheta och hon vände bort ansiktet.

"Jag bär åt dig.", sa Ethan och sträckte sig mot Kiliah så att bara hon skulle höra. De gick tillsammans mot marknaden där de möttes av lokalborna som fortfarande uttryckte deras glädje för att vunnit tillbaka deras land och kämpat för deras frihet. Ethan log mot deras hyllningar och sökte sig till de stånd som sålde proviant. "Här finns mat.", sa Ethan och såg på rotfrukterna som låg framplockade på borden.

Roy höll i Miliahs hand när de gick nerför trapporna inne i värdshuset. Han lade märke till att det inte var särskilt mycket folk här nu, speciellt för att det morgon, gissade Roy och upptäckte någon som städade golvet med en golvmopp.
Roy vred på huvudet då Miliah tilltalat någon som sin pappa och mötte mannens blick. Han var inte orolig, inte rädd, kanske något en borde vara, men Roy var så säker på sin sak att han inte ens blinkade när orden lämnade hans läppar.
"Jag vet att jag och din dotter är ett bra par. Vi kompletterar varandra. Jag kan försörja henne, jag kan göra henne rik. Hon får mig att må bra och... jag älskar henne. Har jag din välsignelse att låta henne bli min fru?"

Kiliah log och såg på honom och skrattade.
"Jag kanske behöver tråd och sådant. Jag är ändå en ny mor och ska inte vara så mycket pirat. Måste återhämta mig." Hon log och nickade.
"Potatis är bra. Det är mycket hållbart och det kan vara gott om man tillagar det rätt."

Miliahs pappa såg på Roy och höjde på ett ögonryn och suckade.
"Jag tvivla inte på du älskar henne. Men kan du hålla henne säker? Vart ska ni bo och hur ska du göra henne rik? Jag är nyfiken bara." Han log och nickade.
"Om du kan säga detta och inte göra min dotter ledsen så tillåter jag er att giftas."

"Det finns också.", sa Ethan och kom på sig själv. Han skrattade när han insåg att Kiliah egentligen borde leda vägen, det var ju trots allt hennes hemland, hon visste väl mycket mer var de skulle kolla. Men när hon berättade om potatisen nickade han instämmande och stannade vid ett stånd för att plocka på potatis att fylla i en säck. "Det håller bra.", sa Ethan och nickade instämmande till Kiliah.
"..Var har de whiskyn?", sa han sedan och flinade mot Kiliah. Han visste ju att de både tyckte om den irländska drycken.

"Säker? Förlåt mig, men jag har väl inte presenterat mig fullständigt- jag seglar med Kapten John och hans pirater, de mest fruktade i Karibien. Vi är skickliga krigare och tjuvar, det finns inget som stoppar oss.". Roy sträckte på sig en aning. "Miliah ska segla med oss till de soliga stränderna, där ska vi bosätta oss och med våra plundringar kommer en del av det gå till Miliah. Jag är en av Kapten John mest trognaste tjänare och du har mitt ord, fråga honom själv.", sa Roy och svalde. Han såg besämt mot Miliahs pappa.

Kiliah skumpade Sammi och log och började plocka åt sig grönsaker och såg såg på sin make.
"Jag vet inte. världshuset antar jag. Jag fick aldrig vara här som prinsessa." Hon log och smekte sin son och nickade.
"vart är Roy? Har inte ett honom på flera timmar."

Han såg på henne och log sedan.
"Jag vet att du är med John och hans pirater. Men ni är inga tuvar här förutom nu när du försöker stjäla min dotter. Me om hon gör dig lycklig och du gör henne lycklig så kan jag inte stoppa er. Ni får hennes hand i äktenskap. Men jag kommer att sakna henne så. Det jag vill att du tar hand om henne nu."

Ethan nickade och hjälpte Kiliah med grönsakerna för att packa de i säcken med de andra rotfrukterna.
"Bäst vi går dit då. Jag vet att kapten..", sa Ethan och tänkte egentligen mest på sig själv. Whisky var bland det godaste han hade smakat. ".. tycker om drycken.". Han skrattade och nickade mot värdshuset de varit i kvällen innan. Han gick före Kiliah.
"..Roy? Men, vann du inte vadet igår, älskade? Roy försvann med den brunblonda kvinnan igår. Hon som du pekat ut."

Roy kunde inte låta bli att dra på läpparna i ett leende då Miliahs pappa gett honom tillåtelse att gå i äktenskap med hans dotter. Han vände sig mot Miliah och tog hennes händer i sina. "Ja, älskade, jag ska ta god hand om dig.", sa Roy.
"Följ med mig.", sa han igen i ett andetag och såg djupt in i hennes ögon. "Vi går till skeppet. Kapten John vill träffa dig. Han kommer att gilla dig.", sa Roy och gav ifrån sig ett litet skratt. Han var lycklig. Och kär.

"Jusste." Kiliah flinade och såg på Ethan.
"Jag vet tydligen vad jag pratar om." Hon såg sig om och hon gick till en man som hade pälsar och hon såg på Ethan.
"Vill du ha en?"

Hon såg upp på honom och bet sig i läppen.
2Vänta Roy jag behöver packa om jag ska vara med dig.
"Mina klänningar och mitt broderi.2 Hon såg oroad ut.

Ethan skrattade då han såg din frus uttryck. Hon hade vunnit vadet. Det gjorde honom lite stolt. Hon var en vinnare. Han flinade lite åt det. "Ja, det verkar du göra. Veta alltså.", sa Ethan och nickade åt henne. Han följde efter henne och såg pälsarna hon pratat om. "Nej, jag kommer inte ha användning av de så länge ändå. Vi kommer hit så sällan, Kiliah. Vill du ha en? Jag kan betala."

"Ja. Javisst." Roy lät eftertänksam. Han nickade långsamt. "Jag väntar på dig.". Han såg på henne med en bestämd blick. "Om du vill så följer jag dig, annars så ses vi på skeppet. Bestäm du.", sa Roy och greppade tag om hennes händer igen. Han processade tanken att hon snart skulle bli hans fru. De skulle bli ett bröllop igen. Deras. På skeppet. Han gillade tanken och flinade lite fånigt åt det.