Tredje Världskriget

"Nej, den är ju idiotisk. Hur hade ni tänkt er att man ska använda handen? Hur hade ni tänkt att man inte skulle kunna spåra henne med signalen...hur?" Nike var upprörd och försökte ta sig loss från vakten som höll hårt i henne och tog för hennes mun för hon skulle vara tyst.

(Förlåt att det tagit sån tid ;c Haft en rätt stressig tid.)

Snart var telefonen klar men bedövningen hade inte tagit slut och hon var medvetslös ett tag.
En vakt stod kvar och vaktade men resten av personerna gick och lämnade en tugn tystnad i rummet.

(Lugnt det, är det bättre nu då? ^^)

Nike tog sig fram till Akhiti nu men vakten höll undan henne. Nike var rörd till tårar, vad helvette hade de gjort med henne? Hur kunde någon låta det ske? Akhiti var prinsessa.

(Lite, dock blir man lite trött på doktorn när han säger att man är frisk men man själv ändå mår dåligt *-*)

Akhiti vaknade till och öppnade försiktigt ögonen. Blicken var lite suddig men hon kunde utskilja konturer av lampan då hon kollade upp mot taket.
Försiktigt satte sig hon försiktigt upp och hon blev yr i huvudet av det hela, men tillslut började synen klara.
"Det är okej Klent." Sa hon till vakten och försökte ställa sig upp. Det resulterade i att hon stapplade in i väggen.

(Ja, det är väl vad de tror oftast vet man bäst själv om man inte *inbillar* sig det ;P)

"Akhiti" skrek Nike i alltför gäll och orolig röst för att enbart vara tjänare. Hon stoppar upp Akhiti och stödjer henne.
"Du bör sova." sa hon mumlande och oroligt.

(Yupp)

Akhiti rynkar på ögonbrynen.
"Skojar du med mig, jag har sovit intill lunch och varit medvetslös ett bra tag nu." SA hon och rätade på sig.
"Att bero på det, ska vi äta något?" Frågade hon och började gå iväg lite ostadigt.

"Hur är det?" sa Nike med oro och ignorerade Akhitis svar, hon höll sig nära om hon skulle vackla till. Vad frågan beträffade skulle hon få följa med vare sig hon ville eller ej.

Akhiti fortsatte gå ut i korridoren.
"Jag mår bra, varför skulle jag må annat?" Sa hon oberört.
"Och vill du äta eller inte?" Frågade hon på vacklande ben.
Hon kände sig självklart trött men gjorde inget för att ändra på det.

"Nej, du ska vila." sa Nike bestämt och tog tag i henne då hon vacklade.
"Snälla, jag kan ta upp mat om det är så." bad Nike enträget och drog med Akhiti mot hennes sovrum. Akhiti var försvagad och Nike hoppades hon själv skulle vara starkare nu.

"Ja, ja." Mumlade Akhiti irriterat med en gäspning.
Varför skulle hon vila, vad var det bra med det?