PRS(Dragon Fantasy)

"Kom här." sa Ian ömt och drog ner henne i en soffa som stod i korridoren.
"Händer det ofta?" frågar han om slagen menade han och försiktigt lägger han armarna om henne i en beskyddande omfamning från allt och alla.

Selina snyftade till och fogade sig snabbt i hans famn. "Ja, nästan varje gång jag ser honom utan mor eller Stefan" mumlade hon. Därför gillade hon inte att komma dit. Hon blundade och la huvudet mot hans axel.

"Såja" sa Ian tröstande, men han kunde inte göra något mer, inte lova något.
"Kan du inte berätta för någon då?" frågar han mjukt och håller henne ömt i famnen.

"Mor vet...Men hon kan inte göra något" mumlade Selina och såg upp på Ian med tårfylla ögon. "Och om Stefan fick veta så skulle han aldrig förlåta far".

Ian nickade, "Det är ditt val, men du borde tala med Stefan, han är den enda som kan göra något." sa han och strök försiktigt bort tårarna med sina tummar märkta med arbete och nöd.
"Du är söt även när du gråter." sa han och log ömt mot henne.

"Men om Stefan bråkar med far så kommer far aldrig godkänna Ina" mumlade Selina. Hon ville bara att hennes bror skulle ha det bra.
"Är jag?" mumlade hon tyst och något generat sedan. Hon kramade försiktigt om honom. "Tack...". Hon kände sig lite bättre.

"Gör det efter då, var inte här och om du är det skyddar jag dig." sa Ian ömt och nickade.
"Alltid söt, kan du visa mig trädgården?" frågar hon så hon skulle tänka på annat.

Selina nickade sakta och ställde sig upp "Det kan jag göra". Hon drog upp Ian med innan hon började gå mot yterporten.

"Så vad gillar du då?" frågar Ian och ser intresserat på henne.
"Blommor? Hästar? Kläder? Dansa? Simma? Klättra i träd?" frågade han intresserat.

"Jag äkskar att dansa, och att läsa" berättade hon och lig då de kom ut till trädgården som blomstrade. "Jag gillar blommor också".