ORS

(Hah, läste igen lite snabbt Pling & Jake - shipnamn?)

(woopdoopwoopiedoopie)

(hej)
Nu blev det äntligen min tur. Jag är inte lika nervös som vanligt och när Sarah ger mig en vänskaplig knuff framåt ler jag.
Jag trycker ifrån och flyger upp. Konorna svajar lätt i vinden och människorna där nere ser så små ut.
"STARTA NU!!!!"
Jag sätter av.
Inte för snabbt nu Brian. Du kan klara det här.
Först konen kommer närmare. Jag saktar knappt ner och förbereder mig på att svänga åt höger. Svängen går fint, liksom resten av banan.
"MÅÅÅL!!!", Dan kramar om mig när jag kommer fram på andra sidan.
"Du har bästa tiden hittills!"

Jag och Jake sitter där i trappan ett tag innan han bestämmer att vi ska gå och kolla uttagningen till quidditch. Jag protesterar men kan ju inte direkt sparka honom med mina ben, så jag ger helt enkelt upp. Vi kommer till läktaren och även om jag inte ansträngt mig alls känner jag mig utmattad. Trött lutar jag mig mot Jake dom utan att jag märkt det har lagt armarna om mig och håller mig hårt så att jag inte ska ramla av hans knä. Jag hinner se Brian när han flyger och klappar slött händerna.

(... -.-)

(Wut? )

(är jag inget mer värd en slöa klappar -.-)

Äntligen min tur...jag lufter långsamt. Jag börjar känna mig lite nervös. Handen darrar lätt, jag håller hårdare om kvasten. Uppe. "KÖR" vrålar Carla nerifrån. Jag lutar mig en aning framåt och ökar farten. Jag känner hur vinden leker med mitt hår, jag blundar, jag älskar verkligen att flyga. När det första föremålet kommer är jag inte alls beredd. Jag väjar undan i sista sekunden och tappar kontrollen helt. Kvast snurrar ett varv. Jag svär tyst för mig själv, "Kom igen nu Jolanda, du är bra. Du klarar det.", jag fångar kontrollen. Jag håller ögonen riktade rakt fram.

JAg ser upp på Slytherins antagningsbana. En häxa kör just nu, hon tappade precis kontrollen men återfann den. Tur.

Jag klappar entusiastiskt händerna. "Bra Brian!" vrålar jag. "DU KOMMER GARANTERAT MED I LAGET!". Jag önskar att jag kunde flyga lika bra. Jag undrar hur det känns att flyga så snabbt, det har nog en viss liknelse med att rida på en testral. Känslan när vinder sliter i håret och farten gör en andlös, man känner de stora vingarnas kraftfulla svep under sig och alla problem och bekymmer är långt borta. Jag drömmer mig bort och glömmer helt att hålla ögonen på uttagningen