Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

"Självklart brutus. Ropa om det är något." Hon började återgå med att soppa och städade ordentligt i hallen och sjöng tyst medan hon ordnade med sopningen.

Nicolai hummar mjukt för sig själv medan hans ögonbryn höjs och sänks i takt med hans irritation. Han vet inte vad det är men något gör honom nervös. Kanske är det bröllopet.
"Ja du Lucifer... Ännu en dag stiger och imorgon stiger den upp över Scarletts sista dag som dödlig..." Lucifer gläffser lite medan Nicolai kliar honom bakom örat.

Scarlett slog upp ögonen och satte sig upp och sträckte på sig och gäspade stort innan hon kom upp på fötter och ropade på Belle.

Belle hörde Scarletts röst och återigen slutade med soppningen och kom upp till Scarletts rum.
"Ja frun? Har ni sovit gott?"

Scarlett log mjukt och nickade.
"Jag har sovit väldigt bra och jag skulle vilja ha hjälp med att ta på mig en klänning. Jag kan inte snöra den själv."
Hon fick en väldigt vacker grön klänning och när hon var propert klädd gick hon ner och knackade på Nicolais rum.
"Godmorgon min käraste."

Nicolai tittar upp från sitt skrivbord.
"Kom in Scarlett, och stäng dörren efter dig." Säger han och stirrar mot dörren.

Hon öppnade dörren och stängde den efter sig och gick fram till Nicolai och kysste hans huvud.
"Hur har natten varit för dig?" Hon gäspade bakom handen och log mjukt.
"Själv vaknade jag men lyckades somna om."

Nicolai ser med irritation i ögonen på Scarlett.
"Scarlett, vad gör du?" frågar han med hård ton i rösten. Han sitter med händerna knäppta och armarna vilandes på sitt skrivbord innan han reser sig upp så att han tonar sig över flickan.

Hon såg ner och bet sig i läppen och nästan kröp ihop av räddsla.
"J-j-j-jag vet inte vad du menar." Hon såg på honom och svalde hårt.
"Jag kom in för att göra er glad och fråga er om eran nett. Jag.." Hon svalde hårt och darrade.
"vad har jag gjort nu?"

Nicolai känner hur irritationen växer inom honom ytterligare... Han ser ner på Scarlett och tar ett kliv närmre henne.
"När jag är här inne, då måste du knacka och vänta på att jag säger att du får komma in innan du talar till mig. Sedan är jag fortfarande Nicolai, eller herr Blackwood tills dess att vi är gifta. Då kan vi sätta oss ner och diskutera vad som är passande och lämpligt för dig att kalla mig när vi är ensamma och när andra är i närheten..." Nicolai suckar och drar irriterat sin hand genom sitt långa hår.
"Att du ens tänker tanken att du kan ta dig friheten att yttra dig på det sättet oroar mig djupt. Kanske har jag varit för mjuk. Kanske hade Nina rätt..." Nicolai suckar och ser på Scarlett.

Hennes kropp darrar lite lätt och Nicolai blir genast skuldmedveten.
"Nej, Scarlett, förlåt..." suckar han fram och drar in henne i sin kalla famn. Han kysser toppen utav hennes huvud.
"Förlåt mig, det var inte meningen att låta så arg... Men det jag sagt är så det är, men jag är inte arg. Du är inte den enda som är nervös inför imorgon..." mumlar han lite skamset.

Hon såg upp och tårarna rann ner längst hennes kinder.
"Jag knackade och väntade. Jag trodde jag hade rätten att säga vad hjärtat sa då." Hon snyftade till och såg upp och bet sig i läppen.
"Var det hon du dansade med?" Hon lät sårad såg bort.
"Jag ska inte störa dig om du är upptagen. Jag ville bara säga att jag är vaken."

Nicolai håller kvar Scarlett i sin famn, han vilar sin haka ovanpå toppen av hennes lilla huvud.
"Scarlett, jag är inte arg. Men du är som sagt inte den enda som är nervös inför imorgon." Nicolai suckar och släpper taget om Scarlett så att hon kan gå ifall hon hellre vill det.