Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona log större och följde med upp. "Gör det du" sa hon till Milena och satte sig sedan på soffan.
"Tror du jag borde klippa av mig håret?" frågade hon Niel fundersamt och såg ner på sitt långa hår.

"Gör som du vill, jag tycker du är fin ändå" log Niel och satte sig bredvid Mona.

Mona log lite och drog bak en lock av håret och satte den bakom örat. "Jag bryr mig inte om jag är fin eller inte, det är mer vad som är bäst...".

"Bäst?"

"Ja, folk hånar mig och ser ner på mig, misshandlar mig bara för att jag är kvinna, och att jag är särling gör det inte bättre. Men om man inte ser det så tydligt att jag är kvinna...Kanske det blir bättre". Mona såg på några knivar som var prydnad på väggen.

Niel såg bekymrat på Mona. "Jag tycker inte att det du säger låter så bra. Jag vill inte att du ska bli en sådan där sluten, stridslysten och kall kvinna. Jag vill att du ska vara dig själv. Dessutom blir det nog inte bättre, man ser att du är kvinna på andra sätt än ditt hår"

Mona såg upp på honom igen. "Du kanske har rätt" mumlade hon. Hon lutade sig mot Niel. "Men....det skulle vara bra ifall ajg lärde mig att försvara mig själv".

"Ja, det är sant." mumlade Niel och lade armen om Monas axlar.

Mona blundade och mumlade tyst. "Du får väldigt gärna lära mig...".

"Det ska jag." log Niel tyst och blundade.