De utvalda

Ethan doppade sig helt, så bara en bit av huvudet stack fram och suckade nu ut istället för att grimasera. Det var svalkande nu...och kändes bara lättare. "Ja verkligen" log han sedan åt henne.
Han kom upp bredvid henne och kysste hennes kind.

Hon ler och kramar lätt om honom. Hans svala våta kropp mot hennes i vattnet, hon älskade honom så, vad skulle hon göra utan honom?

Ethan la armarna om Eletha och log större. Han kysste hennes mjuka läppar nu och en av hans händer letade sig upp till hennrs hår. Leende smekte han henne över det.

Eletha log men plötsligt stelnade hon till vid hästaras gnäggande. Hon såg upp och en grupp av människor hade omringat hästarna. Var det särlingar eller några andra." Eletha gjorde sig snabbt fri från Ethan. "Låt dem vara." skrek hon och tog sig till strandkanten där hon lämnat vapnen.

Ethan stelnade också till och vände sig mot männen. En av de hade tagit tag i Elpir! Snabbt var han uppe ur vattnet och drog på sig byxorna där hans knivar också fanns. "Låt de vara!" morrade han till och höjde hotfullt en av knivarna.
Men männen verkade inte ha några planer på det, de flinade bara till och kom närmare de.

Männen var många och Elethas hjärta kved då hon hörde Moriers förtvivlade gnäggningar på hjälp. Morier var hennes barndomsvän, hon hade fått henne som litet föl när hon var liten och de var som systrar om man nu kunde vara det med en häst. Hon drog snabbt över tunikan och drog en av dolkarna i samma rörelse. Hon ville inte döda men för Moriers skull kunde hon det, för Ethan med.

Då männen inte gav sig så skulle inte Ethan hålla igen, snabbt hade han kastat iväg en kniv som träffade mannen som höll i Elpir hand. Genast släppte han hästen. Snabbt kastade Ethan iväg en annan kniv, en som träffade den som höll i Morier.
"Särlingsmissfoster!" morrade männen och kom hotfullt mot han och Eletha nu istället.

Eletha suckade, kunde de inte bättre ord än så? Men hon tog ett steg fram och tog sig snabbt förbi en av männen som höll i ett svärd, "Pojkar ska inte leka med svärd det kan sluta illa." sa hon och tog tag om hans handled och enkelt vred bort det. Han såg förskräckt på henne, "Nej, min gåva är inte att skala potatis." sa hon lätt och tryckte ner honom på marken.

En annan man försökte smyga upp bakom Eletha, med en kniv i handen. "Det där låter du bli!" sa Ethan och kastade snabbt iväg en till kniv som träffade mannen i armen. Han ville inte döda....han hade aldrig gjort det förut.
Under tiden hade de andra männen kommit närmare Ethan.

Eletha drog upp mannen och sparkade till den andra som försökt sticka henne med kniven. "Tar ni ett steg närmare Ethan så rycker era vänners liv." sa hon hotfullt med kniven mot mannens strupe och foten över den andres ansikte som låg på marken, hon skulle med lätthet kunna krossa det.