Förändrad värld Lupple & Medi

Han nickade leendes. " Och det tar lång tid. " Log han roat. Han hörde sedan Rhiannon och tog sig upp på rummet på bara någon sekund. " Ja?" Frågade han mjukt när han öppnade dörren och klev in till henne.

Hon blickade upp på honom och svalde.
"Jag hörde något. Jag vaknade av det..." Viskade hon ynkligt.

Rafael letade med blicken i rummet. Hörde något? " Hur lät det?" Frågade han mjukt och satte sig på sängen vid henne.

"Jag vet inte..... Eftersom det var det väckte mig... Kan vara att jag inbillade mig." Hon såg på honom med skamsen blick.

Han såg på henne med en mjuk blick. "Kanske var en mardröm." Sa han ömt. För inget var här i alla fall. Men nog kände han sig orolig. Kunde hennes koppling till månen gjort henne öppen för mer saker? Hon hade ju redan dragit en ande till sig.

"Jag vet inte...." Hon lade sig tillbaka och suckade tungt.
"Jag ber om ursäkt hur jag var förut." Hon såg på honom och slöt ögonen.

Rafael såg sig omkring. Han hade ju dödat tillräckligt många för att de skulle hemsöka honom. Han fokuserade på henne. "Be inte om ursäkt Rhiannon. Det är jag som ska be om ursäkt. " Viskade han ärligt.

Hon slöt ögonen och drog in ett djupt andetag.
"Det luktar regn på jord." Hon öppnade nu ögonen.

Han såg på henne med en förvirrad blick. Regn på jord? Skämtade hon nu? Det luktade som hans rum. Och henne. "Okej älskade Rhiannon. " Sa han lugnt. Hon skrämde honom rejält. Sedan hörde han en smäll i rummet och han drog henne till sig och tog sig ut ur rummet med henne i famnen. På bara någon sekund. "Du får sova någon annanstans." Sa han samlat.

Hon skrek till och pressade sig mot honom. Nickade nu sorgset.
"Okej.." Viskade hon och såg på honom.
"Kan du vara vid min sida då?"