Skriva av sig-tråden

Jag bara hatar att jag inte kan sluta tänka på dig.
Jag vet inte varför det måste vara dej, jag är kär i.
Jag bara hatar att jag älskar dig, men det känns fruktansvärt rätt att älska dig.
Du är den blyga killen och jag är den icke-blyga-flickan.
Vad har du gjort med mig?
Vad är det som är så speciellt med dig som gör så att jag förlorar all min styrka och blir så jävla svag.
VAD ÄR DET som är så speciellt?

Och där satt du och snackade skit om lesbiska.
Tänk om du visste att din lillasyster är bisexuell.
Vafan skulle du säga då?

Om ett par timmar så börjar min bästa väns nya liv.
Hon skrev att hon var rädd
och jag måste erkänna en sak;
jag är också rädd...

Den trevligaste och snällaste killen i klassen började snacka om att man inte är normal om man är gay, och de mest egocentriska och elaka killarna försvarade sådana som är gay :o (vissirligen med att säga att Vincent är rasistisk, men ändå)

Och det är så uppochnervänt och konstigt men samtidigt så rätt och jag vet inte ens vad jag ska tro. Är iaf arg för att Vincent är så dum i huvudet :c

Imorgon är det begravning...vet inte om jag är redo för det här än.... D:

Det suger men det är ett avslut. Så gå och bara.. var där. Kan inte säga "gör det bästa av det" för det går egentligen inte. Tragiskt som fan, men man mår bättre i det långa loppet av att ta farväl o få ett avslut. Även om det gör ont som fan just då...

Jo, det är ju så man får se det. Är väl skönt att få ett avslut så, att äntligen få denna begravning bortgjord och att äntligen få säga hejdå på riktigt.
Dock är det ju alltid så jäkla jobbigt iallafall Är nog värsta gången det här, nog för att mormor stod mig närmast.

Kommer bara bli så jobbigt när folk är så ledsna, tycker inte om när andra gråter

Men det ska bli skönt när det är över!

Jo, jag vet. Är alltid jobbigt o se andra ledsna.
Har själv bara varit på min mammas begravning och jag vet inte.. Jag reagerade väldigt konstigt. Blev helt arg på att alla satt o grät o typ kände att "men vad i helvete håller ni på med, ni kan väll inte sitta här o gråta helt offentligt." mest förbannad var jag på min far av ovanstående orsak.

Men, för att citera sirius black ; the ones that love us never really leave us