Skriva av sig-tråden

All självkänsla som försvinner i skolan får jag tillbaks när jag är här, här på Mugglis.
Önskar att jag kunde sitta här hela dagarna. Vilket jag i för sig gör. Men att jag slapp alla mattelektioner där jag bara mår illa och har en jävla klump i antingen magen eller halsen.

Det enda jag vill göra att springa till Nadia krama henne och ge henne hennes halsband. ;_; ♥

"Har ni sett Tuy?"
"Vad är det?"
"Nej nej alltså det är en person!"
Haha åh vill tillbaks och gå runt på stan mitt i natten med två fina människor och ba dryga med varann och äta hamburgare och garva och åh.
Och paraden. När alla tittade på oss. Vissa knäppte kort. Vissa filmade.
Det var kul. Jag vill tillbaks.

Saknar hans leende. Han log alltid så fort vi tittade på varann. Undra om vi gills som vänner? Han hälsade varje gång han såg mig.
Men okej han arbetade där. På konventet. Det där underbara konventet.

Jag stör mig på att mina föräldrar inte fattar att de orsakar mig väldigt mycket ångest och smärta när de förbjuder mig att sitta framför datorn.

Exakt den känslan får jag också. Känner mig elak när jag blir glad över att en kompis är borta från skolan, men då kommer jag i alla fall kunna skippa lunch utan att hon också ska göra det trots att hon är så smal och vacker och perfekt.

Det känns som om Lovisa håller på att ta ifrån min bästis från mig...och jag vill inte ha en ''triple''. Bara vi två. Hon hänger nästan mer med Lovisa nu än med mig. Och igår när jag skulle sova över hos min kompis så gjorde vi sanning & konsekvens, och Lovisa och min bästis skulle pussas på munnen. Det var inga öppna munnar eller något men ja... jag vet inte. Det här känns konstigt.

Jag vet inte vad jag ska göra...
I onsdags så kysste killen jag gillar nästan mig.
Jag försökte prata med honom i torsdags, fast det kändes aldrig rätt.
Fast i fredags så fick min kompis mig att prata med honom, fast när jag försökte prata med honom om det så verkade han inte veta vad jag pratade om...

Jag vet att det är fånigt, fast jag behövde få ut det, och dessutom kanske få lite hjälp...

Jag vet att man inte kan hjälpa att man blir sjuk. Ändå får jag supermycket ångest, dåligt samvete och nästan panikkänslor över att jag förmodligen måste vara hemma från skolan imorgon. Jag vill verkligen inte. Jag vill vara där och jag vill inte missa nån genomgång och halka efter de andra. Jag älskar skolan. Och sen så har vi ett viktigt grupparbete i engelskan oxå.vi har bara tre lektioner på oss och självklart har vi engelska bara för det imorgon. Vi kommer inte hinna och jag känner.mig wåceum mot hqn jag jobbar med ... Blää feber suger.