The cold in our bodies [PRS]

Hon log nu stort och såg på honom.
"Tro det eller ej. Jag är från Feíx." Hon log svagt och nickade.
"Men ingen kommer att känna igen mig tror jag. " Hon såg sedan mot gardinen och gläntade lite på tyget.

Maurice höjde på ögonbrynen. "Är du? Men.. Och nu ska du dit igen. När var du där sist? Hur känns det att återvända dit?" Maurice blev så överrumplad att han inte visste vad han skulle tro. Han såg något ut att vara något mellan glad och obekväm.

"Sen dagen jag blev grevens." Sa hon och lade huvudet på sned.
"Kan det vara 100 år eller mindre? Jag minns inte." Hon skakade på huvudet.
"Känns konstigt men roligt. Jag kommer att fråga greven om extra tid. Så Alice kan vila så jag kan besöka min familjs grav. Det måste jag väl få?"

Maurice nickade. "Självklart. Han kan inte neka dig det.", sa han ärligt och allvarligt. Skulle Ivan att få för sig att neka henne, så skulle han tala med honom. Men det skulle förstås inte hända, tänkte han.
"Vad finns där, i Feíx?" Kan du berätta?", sa han nyfiket.

Hon funderade en stund.
"Det är inte en stor by. Men det finns ett vandrarhem. Kyrka och kyrkågård. finns ett bagerri, ett skredderi. smedja." Hon försökte minnas.
"Kanske finns mer nu?" Sa hon stilla.

"Det verkar vara en by med mycket liv då. Om allt det där finns!", Maurice såg hoppfull ut. Han medgav för sig själv att han var nyfiken på stället. Vampyren hade rest mycket i sitt liv, men aldrig satt sin fot där. Det skulle bli spännande att upptäcka något nytt ställe.
"Finns det vampyrer där?"

Hon såg fundersam ut och såg sedan på sina händer.
"Nej jag tror det tillhör prins Rion om jag inte misstar mig.." Hon såg på Olivia.
"Jagg åste prata med greven. Om Olivia. Om hon ska synas mer så kanske en annan arbetsdräkt är bättre? En som liknar mig.."

"Olivia? Är du säker? Hon ser ut som en tjänare, precis som du." Maurice rynkade oförstående pannan och tittade på Lottie. "Du menar att Rion äger byn? Hm. Han är ett mysterium den där prinsen alltså.."

"Olivia är en tjänare från köket, man kommer inte se henne å¨samma sätt som jag. Hennes äär... grövre. Mina är tjänarkläder ja, men mina är annorlunda. Man ser att jag är ööver köket. jag färdas genom korridorerna. Det är en herrarkiställning. Det kanske känns som en dålig förklaring." Hon nickade.
"Ett stort mysterium."

Maurice skämdes i tystnad över att han inte sett skillnaden. Kanske hade han inte brytt sig tillräckligt. Han visste ju dessutom att Olivia arbetade i köket medan Lottie var en hovdam. De hade olika roller.
"Vad gör det att du och Olivia är klädd olika? Vad skulle folk göra eller säga om de såg att ni är olika?", frågade Maurice som fortfarande inte förstod Lotties rädsla.