Life - Lupple & Medi PRS

Mannen vände sig om han med och Olivia tog av sig jackan och tog sedan av sig tröjan. för att visa ären som gick över hennes bröstkorg och hon såg på kvinnorna.
"Det här är Gabriel som gjorde det."

Damen som hade pratat om stjärnorna klev fram och la handen för sin mun. "Det femtonde året. "Viskade hon och nickade. "Det står skrivet. "Fastslog hon och gick tillbaka till sin stol och satte sig ned. Tydligt övertygad. Gabriel försökte att inte titta men han ville väldigt gärna känna på ärren igen men han höll sig still. "Du får känningar när han är nära, visst får du?" Frågade en yngre kvinna med ett milt leende.

"Ja jag har börjat få det på sista tiden. Som idag efter ni separerade oss. Det blev som ett band som blev ihopdraget igen." Hon såg mot Gabriel och log svagt.

Hon satte sig också och nickade. "Jag förstår. "Sa hon. "Du kan klä på dig igen. " Log hon och nickade igen. "Ni har min välsignelse. " Fortsatte hon och såg på dem båda.

Hon drog på sig tröjan och hon tog sedan på sig jackan och hon kunde inte låta bli att le med hela ansiktet.
"Verkligen?"

Männen vände sig om och satte sig igen och även Gabriel satte sig ned. Han tog Olivias hand och kramade den lätt innan han släppte taget. " Mitt råd är dessvärre mindre positivt. Bli gravida så kommer de andra så småningom acceptera er. Att väktaren för sina gener vidare är väldigt viktigt eftersom stor del av all skyddsmagin kring huset är kopplat till just ert blod. "Sa kvinnan som var lite yngre än dem andra.

Hon såg ner och nickade.
"Jag är medveten om det. Man kan dock inte styra vem man faller för. Blir man kär så lir man kär." Hon så mot Gabriel.
"Jag kommer att bära nästa generationens barn men om det är Gabriels så är inte vargarna mer värda för mig. Ni ommer ha samma ställning som nu. Inget ändras förutom att jag komme at gifta mig med Gabriel."

En av männen nickade sakta. "Det är sant och mitt råd är att du kallar till ett stormöte och att ni berättar om er relation och låter de andra höra det vi har hört. Att alla kommer ha samma ställning oavsett vad som händer. " Förklarade han och Gabriel kunde inte direkt bry sig om något sådant just nu. De hade fått välsignelsen från rådet, de skulle kunna fortsätta sin relation utan att hans plikter kom ivägen.

"Det är storöte om en vecka eller sådant. Jag kommer att förklara men jag tror vampyrerna och häxorna samt feera vet om detta." Hon log och tog Gabriels hand.
"Om det är inte till något besvär skulle jag vilja göra en vandringsstig från mitt hus till er by. Det kommer att gå lättare för att träffas i mitten. Jag kommer fortfarande att bo i huset och utföra mina syslor men behöver jag tala till er så behöver jag kunna ta mig till er på egen hand."

Rådet blev ännu en gång tysta, men mycket kortare denna gången. "Du har tänkt igenom detta, ni båda. Det beundrar vi. " Sa en som tidigare inte sagt något. "Angående din vandringsstig så ser vi inte det som ett problem, du är fri att vandra den men vi kommer ha vakter på den för att inga andra ska röra sig här. " Fortsatte kvinnan allvarligt och såg på henne.