Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Älskar dig." Hon kröp ihop i hans famn och snart hade hon somnat.
Hon vaknade på morgonen när Sammi skrek och hon log mot Ethan.
"Vi måste upp."

Ethan höll om Kiliah när han plötsligt vaknade morgonen därpå av Sammis skrik. Ethan ryckte till och spärrade upp ögonen. Han lugnade sig genast när han mötte Kiliahs blick. "Kiliah.", sa han lugnt och andades ut.
Utanför hörde han hur någon bankade på dörren. "Säg åt honom att vara tyst, det är andra som försöker sova!" Det var en av de nya piraterna i besättningen. Ethan skrattade bara. Tydligen var det någon som inte var van barn. "Ja, du har rätt. Vi måste upp.". han strök Kiliah över kinden och kysste henne innan han satte sig upp och såg mot det förtvivlande barnet.

"Håll tyst." Hon skrattade och reste sig upp.
"Jag kanske kan sova på eftermiddagen. Jag och Sammi är lika som bär." Hon flinade och reste sig upp.

Milah vaknade och såg på Roy med ett leende.
"Godmorgon Roy." Viskade hon i hans öra

Ethan gäspade och nickade. "Ja, det finns tid för det. Kanske du kan stanna med Sammi medan vi andra är och handlar. Om ni inte vill följa med förstås.", sa Ethan klev ur sängen för att dra på sig skjortan och byxorna. Han gick sedan fram till Sammi. "Hur är det?", sa Ethan med en lugn röst och plockade upp det gråtande barnet. "Såja. Godmorgon på dig med.". Han vaggade honom försiktigt, men Sammi verkade inte sluta gråta för det. Han sprattlade med armarna efter något att greppa tag i och slet i Ethans skjorta. "Såja.", sa Ethan igen och såg upp mot Kiliah. "Han är säkert hungrig."

Hon flinade och sträckte sig mot honom.
"Skulle du inte bli pirat Sammi." Hon kysste sin son på huvudet och log.
"Kom här älsklingen min." Viskade hon och såg på Ethan.
"Jag ordnar."

"Bra.", sa Ethan och räckte över Sammi till Kiliah. "Bäst jag går upp och ser efter kapten. Han behöver mig kanske.", sa Ethan och kysste Kiliahs panna och gav Sammi en sista kärleksfull blick innan han gick ut från rummet till korridoren för att ta sig upp på däck till de andra.
John och de andra verkade ta det lugnt. Några satt vid masten, diskuterade något. Kapten stod och talade med någon. Ethan gissade att det var någon från lokalborna, eftersom Ethan inte kände igen honom. Ethan gick fram till de för att se vad de pratade om.

Roy slog upp ögonen då han hörde Miliahs röst. Han vred sakta på huvudet och mötte hennes blick. "Godmorgon.", sa han och log mot henne. Han satte sig upp i sängen. "Det är morgon. Det är bäst att jag går till skeppet. Kapten John lär undra var jag tagit vägen. Jag kanske missar viktig information.". Han började söka runt med blicken i rummet efter sina kläder. Han fick syn på de och klev ur sängen för att ta på sig de.

"Jag kommer snart, ska bara mata honom och så kommer vi upp." Hon log och höll Sammi mot kroppen och log kärleksfullt.
"säg till John att jag hade trevligt igår."

Hon log och satte sig upp och drog med handen över hans rygg.
"Så du tänker bara lämna mig här?" Hon log mjukt.
"Vad händer om jag vill vara mer med dig då?"

Ethan hade hört Kiliahs ord och berättade för John att Kiliah hade haft trevligt kvällen innan. John nickade till svar och introducerade Ethan för mannen han talade med. En lokalbo, precis som Ethan trott. Mannen i fråga, verkade gammal, han visste mycket om landets historia och berättade för de hur det gick till när kusinen till Kiliah tagit över tronen. Han beskrev det som blodigt. Ethan grimaserade och skakade på huvudet. "Det är bättre nu.", sa Ethan och mannen nickade instämmande.

Roy hade knäppt sista knappen på skjortan innan han såg på Miliah igen. När deras blickar möttes igen kände han ett rus av glädje skölja över honom igen. Roy ville inte att det här skulle vara sista gången de sågs. "Följa med då.", sa Roy och log brett när han hört sina ord lämnat hans läppar. "Följa med mig. Så förblir vi tillsammans."

Hon tog med sig Sammi och tog sig upp på däck och Sammi kved till.
"Såja min älskade. Var inte sur. Vi kan leta efter morfar. Du gillar u morfar." Hon log och såg sig om.

Hon hajade till och rodnade.
"Följa med? Roy vad ska jag säga till mor och far? Att åka ifrån dem skulle krossa deras hjärtan." hon tog hans händer.
"Men mitt hjärta blev ditt när jag la mina ögon på dig."

Kapen John avslutade konversationen med mannen som tackade för sig och gav sig ifrån skeppet så att bara piraterna var kvar på däck.
John vände sig till Ethan för att berätta om dagens planer. De skulle handla inför färden. Det var tydligt att John hade hemlängtan. John pratade om när de kom hem igen, allt han skulle göra. Han saknade värmen. Ofta tjatade om hur kallt det var på Irland. "Vi handlar och ger oss av sedan.", sa Ethan och John nickade till svar.
När Kiliah kommit upp på däck fick John först syn på henne och sken upp då han upptäckte sitt barnbarn. "Lilla pirat..!", utbrast han och slängde ut armarna för att sedan möta de. "Sovit gott, Kiliah?", frågade John och såg ner på Sammi för att sedan plocka honom ur Kiliahs grepp. Sammi kved till med skrattade sedan då han upptäckte sin morfars ansikte.

"Jag.. jag är inte redo att skiljas från dig än.", sa Roy och klev upp på sängen igen för att plocka hennes händer i sina. "Jag erbjuder dig frihet, guld och.. min kärlek.", sa Roy och såg bestämt på henne. En våg av kärlek sköljde över honom. Det var en ny känsla han upptäckte. Han visste inte att han kunde känna så. "Miliah, du får mig att vilja vara min bästa version av mig."