prs wolfy & rollspelare

”Jag vet. Men vad ska jag göra? Ge upp allt?” Frågade han och kollade på henne. Han svalde hårt, om hon ville det så skulle han göra det men det var självklart inget han ville.

”Jag vet inte. Ha inte för stora förväntningar bara.” Då skulle han bli besviken. För hon visste inte om och när hon skulle knyta ett band till honom.

”Jag vet, att vi bara är vänner funkar för mig. Jag vill bara inte bryta allt helt.” Log han svagt och kliade sig i nacken. Han ville bara att hon skulle röra hans ärr och se allt men det var läskigt och skumt.

Hon nickade långsamt och åt lite till av maten under tystnad, funderade på vad hon ville fråga honom.
”Hur träffades vi?” sa hon tillslut och la ifrån sig besticken.

”Genom Mia och Philip och jag blev så tagen av hur vacker du är så jag frågade om du ville ta en fika nån dag och du gick med på det. Sen efter det så rullade det på bara.” Log han och granskade henne lite snabbt.

”Så du frågade ut mig på en dejt på grund av mitt.. utseende?” Stella hoppades verkligen att han sett något annat i henne senare än bara utsidan. Hon åt upp det sista hon hade på tallriken innan hon sträckte ut handen mot vattenglaset.

”Inte bara liksom... första gången vi träffades så pratade jag knappt, Philip tvingade med mig och jag var på dåligt humör och du har små typ vanor som du gör och jag tyckte det var så gulligt. Typ när man ger dig en komplimang så flackar du lite med blicken och ler lite sådär... jag vet inte jag blev bara fascinerad av dig.” Han tänkte tillbaka på deras första dejt och flinade smått, hon hade följt honom hem och allt redan då.

Stella vek undan med blicken och tittade ut genom fönstret. Det kändes konstigt att höra någon som hon inte kände prata på det där sättet. Han visste så mycket om henne.
”Hur seriöst var vårt förhållande?”

”Ganska seriöst. Du lät mig träffa din mamma och du fick träffa min lillebror, Adrian.” Log han och granskade henne noggrant. ”Är du säker på att du vill prata om sånt? Det kanske är lite jobbigt för dig.” Sade han försiktigt.

”Jag kommer inte ihåg något som hänt sedan april och det är september. Flera månader har gått upp i rök,” förklarade hon och greppet om vattenglaset hårdnade en aning, ”kan du förstå hur frustrerande det är?”