Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

(Men om han inte tar hogwarts så kan han ju inte jobba, inen annan vill ha honom oavsett om han är frikänd eller inte, men han får väl vara arbetslös då.)


Snape hade inte hört att Lova hade kommit hem igen och han han var så förbannad och ledsen på samma gång och han gick ut ur huset och slängde igen dörren med ett brak men kom ihåg att barnen var hemma så han satte sig bara vid den lilla fotänen och och knöt nävarna.
Lämna en nyfödd unge så där.....hur kan hon?
Lämna honom.....?
Visst kunde han förstå det om hon lämnade honom....men lämnade ett nyfött barn....så gör man bara inte........h

( Men det är du som bestämmer)

Lova hade vaknat till av smällen. Hon drog på sig kläder och gick ut till Sev.
" Sev älskling?" Frågade hon tyst.

Snape ryckte till och vände sig om och såg argt på henne
- Ja så du bestämde dig för att komma hem efter ha lämnat en nyfödd bebis som behöver dig i flera månader.
Som.behöver man från dig och inte från.mig.
Jag har inte mjölk.
Men det har du.
Jag älskar dig Lova....men du lämnade en nyfödd bebis och så gör man bara inte.

Lova kollade skamset ner i marken och möte inte sevs blick.
" Förlåt" mumlade hon skamset.
" Men det kommer inte bara vara oliver som känner sig övergiven om du tar jobbet på Hogwarts jag kommer också känna mig övergiven" sa hon tyst.

Snape reste sig upp och sa.
- Jag får väl gå arbetslös då.

Han kände magen kurra men han tänkte inte äta något och han vändes om la huvudet insinuerar händer och tårarna började rinna.
Han ville inte överge någon men han ville träffa Albus....Han ville det
Han satte sig ner igen och stirrade tomt utåt och förstod kanske at Lova skulle känna sig övergiven
Men han hade gått arbetslös länge på grund av att ingen ville ha en före detta dödsätare och mördare.

" Sev om du vill ta jobbet kommer jag stötta dig för att jag älskar dig" sa lova.

Snape knöt nävarna och sa.
- ljug inte för mig Lova.
Du sa själv att du själv skulle bli övergiven om jag tog jobbet.
Och hur tror du att det skulle vara för mig om jag kom hem en dag och det enda som jag hittade var en lapp om att ni lämnat mig....övergivet mig.
Då blir det jag som blir övergiven för kanske 1000 gången i mitt liv och jag...vet inte om jag skulle kunna hantera det en gång till.
Och det är inte på grund av erbjudande om jobb som jag vill tacka ja....det är på grund av annat....

" Sev du måste tänka på dig på vad du vill" sa lova och satt sig ner hos honom.
" Om du vill ta jobbet så gör det" sa hon och tog hans hand.

Snape satt tyst och svarade inte.
Han visste om han tog jobbet så skulle hon lämna honom oavsett vad hon själv sa.
Och han visste att han inte skulle klara en gång till

Lova suckade och reste sig upp.
" Visst svara inte" sa hon och smällde igen dörren efter sig och gick in i köket för att göra mat. Hon var så trött på att Sev alltid skulle gå på långa promenader varför kunde han inte prata med henne. Oliver kom ner i köket och kollade på sin mor.
" Är det slut mellan dig och pappa?" Frågade han tyst.
" Nej då gubben men tror att du jag och Kisara flyttar till ett eget hus ett litet tag så Sev får vara ifred och tänka eftersom han uppenbarligen inte kan prata med mig om något" sa lova och torkade bort tårarna.
Oliver kramade om sin mamma.
" Pappa älskar dig det vet du" sa han och gick sen ut till Sev.
" Pappa mamma gråter för att hon inte tycker du pratar med henne" sa han och satt sig ner hos sin far. Oliver la huvudet på sne och kollade på Sev.
" Jag vet att du älskar mamma och att ni snart ska gifta er och jag vill inte att något ska förstöras mellan er" sa han.