Tredje Världskriget

"Vad ska jag ha på mig?" undrar Nike och studerar Akhitis märkliga kläder. Det var vackert, fast annorlunda. Hon drar handen genom håret det såg åter ut som ett skatbo. Nike suckar lätt men nickar och rör på sina stela leder.

"Ta vad du vill!" Säger hon stressat och börjar kamma igenom det raka håret. HOn satte sedan på sig ett parblåa juveler som hängde från öronen innan hon ställde sig vid dörren och väntade.

Nike drar av sig kläderna, hon såg hemsk ut men tack vare Akhiti var det mycket bättre. Hon hittade ett par mjuka svarta fluffiga byxor och en grön tröja sedan började hon reda ut håret och satte upp det i en hästsvans. Sedan var hon klar och kom fram till Akhiti på bara fötter.

"Ehum, skor kanske?" Sa Akhiti och riktade det mott hennes bara fötter.
Prinsesan hade själv ett par vita sandaler.

"Jag har inga, dina fötter är för små." sa Nike och såg ner på de bara fötterna även byxorna var egentligen för korta och tröjan stor eftersom hon var så tanig och mager.

Ákhiti suckade och skakade på huvudet.
"Okej, men kom nu, dags att dra!" Sa hon utan någon känsla i det hela.
Hon började sedan gå ut genom dörren.

"Visst." sa Nike och följde efter Akhiti, egentligen visste hon inte alls varför hon skulle vara där hon gjorde inget. Kanske bara för att hålla Akhiti sällskap? De tar sig genom korridorerna och vakter öppnar rummet de som de skall vara i.

I rummet fans en stol och ett antal personer runt den. Akhiti visste vad hon skulle göra och satte sig på stolen utan protester.
En man i vit labbrock kom fram till henne och varnade för att det skulle göra ont innan hon tog fram något som liknade en högteknologisk kniv.
Några andra personer i opereringskläder kom också fram och de alla började hålla på¨med hennes vänstra hand.

"Vad ska ni göra?" sa Nike med oro och panik i rösten. Hon avskydde vita rockar, hon hade fått skräck för doktorer sen deras laborationer på henne. Ett par män tog tag i henne för att hon inte skulle springa fram och hon såg på med skräck, vad skulle de göra med hennes Akhiti.

Doktorn svarar.
"Vi ska ge henne en ny telefon så tyst med dig!" Sa han och fortsatte.
Akhiti bara satt lugnt där medans en grön vätska sprutade in hennes arm.
Plötsligt kändes ögonlocken tunga likt resten av kroppen. Inget gick att göra, i vanliga fall skulle hon få panik men istället satt hon bara lungy där.
Efter någon minut blev allt svart för henne och hon kunde inte så då de skar upp hennes hand.