PRS(Dragon Fantasy)

"Mmm." mumlade Ina instämmande och kysste honom hon med.
"Du är underbar, vet du det?" ler hon och drar handen genom hans hår.

"Som vi då." ler Ian, "Fast i stugan då, det har varit trångt." sa han, fast nu på senaste år hade det bara varit Ina och han kvar i livet. Mor och farföräldrar hade dött så som deras föräldrar och syskon som inte nått över barnaåren.

Stefan log. "Nej, det visste jag inte". Han slöt ögonen och njöt av hennes händer i hans hår.

Selina nickade. "Ja..". Och Stefan skulle ärva slottet sen så det fortsatte gå vidare, om han bara fick barn. "Jag är glad att Ina och Stefan tycker om varandra" mumlade hon sen. "Jag är glad att se min bror må bra".

"Visste du nog allt." säger Mina och plutar med munnen surt åt honom men hennes ögon log som på skämt.

"Och du då? Får inte du något?" frågar Ian med rynkad panna.
"Jag och Ina ärvde båda vår stuga." sa han och nickade.
"Ja, men tror du verkligen att er far kommer gå med på det? Då kommer Inas barn aldrig bli erkända och Ian tvingas gifta sig med någon annan." säger han.

Stefan skrattade lätt. "Kanske dey". Han kysste henne mjukt och rullade runt så han var över henne.

"Jag får lite pengar bara". Allt gick.till den förstdda. "
Hon nickade sedan sakta. "Far godkänner nog det, Stefan kan vara envis som en åsna ocj far vill helst vara god vän med honom".

Ina skrattade och såg upp på Stefan där hon låg i gräset.

"Fast gifter du dig med någon rik adelsherre får du ju ett slott på köpet." ler Ian halvt mot henne och nickar.
"Hoppas du har rätt." säger han bara.

Stefan smekte hennes kind. "Du är så vacker". Så vacker att det knappt var sant.

"Men om jag inte vill ha ett slott då?" mumlade Selina och log lite tillbaka. "Jag vill inte gifta mig med någon adelsman, de är nästan aldrig snälla, bara slår sina fruar och barn". Hon visste det tack vare sin pappa som gjort det, dock aldrig som Stefan visste om då han skulle bli rasande om han fick veta.

(Kör bara med Ian nu, de andra kan vara i skogen xD)

"Varför vill du inte ha slott? Och alla adelsmän kan inte vara lika? Det är ju som att säga att alla fiskar är lika." säger Ian och log halvt mot henne, hade hon blivit slagen? Han kunde tro det då Ina berättat vad fadern gjort mot henne.

(Okka xD)

Selina ryckte lätt på axlarna. "Jag vill leva i ett litet hus, få ta hand om saker lite själv och ha en make som älskar mig" mumlade hon och gick vidare. Plötsligt tornade en skugga upp över dem. Hennes far.
Selina stelnade genast itll utav rädsla för fadern. Han såg förgrymmad ut. "Varför har ingen sagt till mig att Stefan är hemma?!" morrade han och höjde handen för att slå till Selina.

Ian bugade mot mannen men då han höjde handen mot Selina reagerade han instinktivt och ställde sig framför henne som för att skydda henne mot slaget.
"Han anlände sent igår sir, jag är Ian." presenterande han sig, tack vare kläderna han fått av Stefan såg han nu ut som en herreman.

Fadern hindrade sig då Ian ställde sig framför och blängde på sin dotter bakom honom, med budskapet att han skulle prata med henne senare.
Han svarade inte Ian utan gick iväg och Selina andades darrigt ut. "Tack" mumlade hon och såg upp mot Ian. Hon såg gråtfärdig ut, hennes far hade slagit henne tidigare, men blptta tanken att han ville slå henne gjorde ont.