Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Hon gnyr till och kurar ihop sig lite till när Nicolai lämnat rummet och vände sig i sömnen medan elden sprakade och vinden ven utanför.

Abigale:

Abigale ser upp från servettvikningen, hon har hunnit vika 121 stycken än så länge, när det knackar på porten. Hon reser sig hastigt upp och vandrar ut i hallen. Hon går fram till porten och öppnar den. Där ute står ett sändebud med tre stycken stora kartonger i sin famn.
"God afton frun, leverans till Herr Blackwood." säger sändebudet. Abigale tar emot kartongerna och placerar dem på bordet bredvid porten på höger sida.
"Tack så mycket, jag ska genast meddela min herre." säger Abigale sedan och ger sändebudet en liten slant för besväret. Den unga mannen tar emot pengen och återvänder sedan till sin vagn. Abigale vandrar med kartongerna i sin famn bort till Nicolais kontor.

Nicolai:

Det knackar försiktigt på dörren,
"Kom in Abigale." ropar Nicolai och lägger ner boken han läst i. Dörren öppnas och hans husa kliver in.
"Dessa kom just herr Blackwood. Jag tror det är Scarletts bröllopsklänningar." säger Abigale med glad röst.
"Så bra, ställ dem i klädrummet där Scarlett kommer byta om inför bröllopet Abigale." Abigale nickar medan hon otympligt håller de tunga kartongerna.
"Och Abigale, säg till Brutus att jag vill att han kommer." Abigale nickar,
"Självklar herr Blackwood. Genast." Hon vänder sig om och lämnar kontoret.

Nicolai lägger boken på sitt skrivbord och börjar plocka fram sina bokföringsböcker medan han väntar på Brutus som kommer inom en minut.
"Ni kallade herre?" säger han när han stiger in i rummet.
"Ja, Brutus, hur mycket är kvar inför bröllopet?" frågar Nicolai och fortsätter studera sina bokföringsböcker.
"Åh, inte mycket herrn, Abigale har hand om dukningen, jag tänkte precis sätta Belle i arbete med att putsa alla kristallglas som kommer gå åt under festligheterna och sedan ska jag sätta de andra tre husorna i arbete. Något specifikt ni hade i åtanke herrn?" frågar Brutus med stramt ansikte. Nicolai ser upp på honom.

Han funderar en stund,
"Nej, det var nog inget annat. Bara se till att det finns lite mat som Scarlett kan förtära inne i köket. Utom synhåll för alla andra. Hon verkar vara upprörd eller något liknande över allt som pågår just nu. Jag förstår att hon är både nervös och rädd." mumlar Nicolai och lutar sig bakåt i stolen.
"Ja, flickebarnet har gått igenom mycket den senaste tiden av sitt liv. Men hon hanterar det väl om jag får säga det själv herrn." Nicolai nickar och viftar sedan ut Brutus ur kontoret.

Lucifer strosar fram till honom och sätter sig vid hans sida. Nicolai tar tag i sitt arbete ännu en gång. En odödlig har mer att göra än vad man först kan tro med tanke på att evigheten är otroligt lång. Men det mesta har en tidspress på sig. Trots att Nicolai själv inte har någon tidspress eller begränsning.

Scarlett vände sig återigen i sängen och vaknade till av Devions gnagande och hon såg ner på valpen och satte ner fötterna och lyfte upp honom.
"Hur är det? Ska jag se till att du får något att äta?" Hon kände tungan mot sin kind och hon log.
Hon reste sig och tassade till dörren och öppnade den men höll valpen i famnen.
"Abigale?" Ropade hon medan hon återvände till sängen.

Abigale:

Abigale hör Scarlett ropa. Hon sätter ner kartongerna på bänken inne i omklädningrummet innan hon stänger dörren och skyndar upp till Scarletts rum.
"Ni kallade fröken Scarlett?" säger hon när hon kliver in genom den öppna dörren och ser på flickan i sängen.

Brutus:

Han sätter igång de tre husorna med att skura golv, putsa ljusstakar, damma pianot i Västra balsalen.
"Sätt fart, allt ska vara skinande rent inför bröllopet annars blir vår herre missnöjd med oss alla." säger han innan han lämnar balsalen där husorna nu arbetar i hög fart.
"Belle!" kallar han när han kommer in i entréhallen. Han står mitt i den grandiosa hallen och väntar rakryggat på tjänsteflickan.

Nicolai:

Han hör hur det kommenderas, ropas, putsas och springs omkring utanför kontorsdörren. Lucifer fnyser till lite och går fram till fönstret. Nicolai följer efter och drar bort gardinerna så att månens ljus skiner in. Han öppnar fönsterdörrarna och kliver ut på den lilla stenbalkongen med Lucifer vid sin sida. Han drar in den kyliga kvällsluften.

Hon satt med valpen i famnen och log trött.
"Skulle ni vilja ta med Devion ner och ge honom mat? Jag är fortfarande så trött och det är mitt i natten. Jag måste sova ut tills mitt sista andetag." Hon satte ner valpen som skuttade fram till Abigale.
"Sen låt honom få sova i köket så tar jag hand om honom i morgon efter min frukost."

Belle:
Hon såg upp från golvet och lutade kvasten mot väggen innan hon kom fram till Brutus.
"Ja Brutus?" Hon borstade bort damm från kjolen och såg upp på honom.

Abigale:

Hon nickar mot flickan och ger sedan ut ur rummet med valpen på släptåg. De går ner för trapporna och in i köket där hon sätter fram en skål med torkat kött åt djuret innan hon stänger dörren och går in i matsalen för att fortsätta med servetterna.

Brutus:

Han stirrar på Belle som kommit fram till honom med ett ogillande uttryck i sitt ansikte.
"Jag vill att du putsar alla kristallglasen så att de är helt rena och prydligt uppradade på bordet inför bröllopet så att det bara är att ställa fram dem imorgon då vi dukar upp i den stora matsalen." säger Brutus och pekar mot dörren där finglasen förvaras på ett tjugotal hyllor.
"Minst 500 stycken måste vara putsade innan solen går upp. Om du blir klar tidigare så har jag mer arbete åt er. Se så, sätt fart nu." Brutus viftar med händerna för att få Belle att sätta igång och arbeta.

Nicolai:

Han drar in den kyliga kvällsluften i sina lungor innan han med en enda graciös rörelse hoppar över balkongräcket av sten och landar två våningar ner på den torra grusgången. Lucifer är tätt bakom honom.

Belle:
"Självklart." Hon gick i väg och började putsa kristallglasen medan hon tyst nynnade och arbetade effektivt och snabbt men missade inget och slarvade inte.

Scarlett hade lagt in mera ved innan hon drog för gardinerna och lade sig i sängen och somnade om. Så trött hon var men snart skulle hon vakna och äta frukost och sedan vara ute i vinterkylan med Devin.

Nicolai strosar runt med Lucifer och njuter av månskenet innan han går in igen och fortsätter med sitt arbete. Han kan höra hur hans betjänt och husor arbetar för fullt med förberedelserna inför bröllopet.

När Belle var klar med glasen så gick hon till Brutus och harklade sig.
"Jag är nu klar med glasen. Jag soppade golvet innan. Men ni sa ni hade annat arbete till mig."

Brutus:

"Det är ungefär trettio minuter kvar tills alla gardiner ska dras för. Ni kan återgå till sopandet och sedan kan ni gå runt och dra för alla gardiner när klockan slår.2 säger Brutus upptaget medan han dammar den stora kristallkronan som har hissats ner.

Nicolai:

Han drar för gardinerna i sitt arbetsrum.
"Brutus!" ropar han sedan.

Brutus:

Brutus suckar uppgivet.
"Se så Belle, sätt igång och arbeta." säger han strängt och skyndar sedan iväg med dammvippan i handen mot Nicolais kontor. Han stiger in i rummet.
"Ni kallade herre?"
"Ja, se till att Lucifer får mat och jag vill ha en flaska. Årgång trettio tror jag. Och glöm inte att se till så att vi har minst fem flaskor med årgång ett inför bröllopet och två med årgång ofödd." Brutus nickar och lämnar sedan kontoret.