PRS(Dragon Fantasy)

Nalel skrattade instämmande och fyllde på deras glas. "Du, du hade ditt rum på slottet minns jag, är det fortfarande ditt?". Hon mindes att Meira växt upp där.

"Jag gissar det, det är mitt hem." sa Meira fundersamt, hon hoppades det i alla fall, någon gång måste hon återvända.

"Om du vill..får du flytta in här, bo här" sa Nalel. Hon tömde det sista i sitt glad. "Om du vill, jag förstår om du vill skaffa etteget hem".

"Tack, jag vet inte, men tack jag uppskattar det." sa Meira och kramar om sin vän. "Det känns bara som jag inte hör hemma någonstans längre." sa hon och suckade lätt. Armen hade varit hennes liv, hon kände sig tom utan det.

Nalel log lite och besvarade kramen. "Du kanske kan bygga ett eget hem? Skaffa familj om du vill det". Hon gäspade tyst. "Men du är alltid välkommen här".

"Jag stannar gärna här ett tag." sa hon och log lite, men sen? Meira visste inte alls, var hon skulle ta vägen.

Nalel log större. "Ian blir glad för det". Hon sträckte lite på sig. "Nej nu ska jag gå och lägga mig, godnatt".

"God natt." sa Meira men satt kvar ett tag stirrade in i elden hon ville inte sova. Men snart gjorde hon det ändå på soffan.

Nalel gick och la sig, hon somnade snabbt. Hon vaknade till på morgonen och tog sig genast till köket och började baka.

Meira lyckades somna utan alltför många mardrömmar. Tidigt på morgonen vaknade hon och kunde inte somna om. Då gick hon ut i skogen och plockade blåbär, det var så skönt att vara ensam den tidiga morgonen.