Power (Ett rollspel för alla)

((Tja, hennes mamma lämnade henne som baby. Hon och hennes pappa vet inte var mamman är eller om hon ens lever.))

((Jag tänkte om någon kunde fixa begravning. Annars kan Dominus göra det ))

((Åh gud. Stackars Annabeth. Hon kommer bryta ihop, och efter det känna sig sååååååååååååå generad.

Så, vilken färg ska kistan ha? XD

Nej, men, om ni vill det så... ))

((Tja, det vore ju konstigt om alla bara struntade i att han dog. Nu är det nog bäst att vi slutar citera XD))

"Visst" svarar Lelia och ställer sig upp.

Zeya reste sig också upp och började gå mot sällskapsrummet. När de var framme slog hon sig ner i en utav de vita sofforna.

När Annabeth kom tillbaka såg hon sorgsen ut.
"Vad var det där om?" frågade Will oroat. Han hade hört någon mummla om död i andra ände av luren. De är aldrig ett bra omen.

Lelia går efter Zeya och sätter sig bredvid henne i en av de vita sofforna. Hon lägger väskan på golvet vid sina fötter.

"Så...", sa Zeya.
Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga, som vanligt.

Annabeth försökte se normal ut igen.
"Sjukhuset. Om min pappas, öh, bortgång." Hon log lite sorgset. "Så mycket kan förändras bara på några få dagar."
Hon försökte spela oberörd, men sanningen var att hon var riktigt skärrad. Nu var det officiellt.
Annabeth Grace var ensam.