Förändrad värld Lupple & Medi

Han såg på henne med nyfiken blick. " Vill du förklara varför? Jag lovar att inte bli arg. " Viskade han ärligt. Tog bort sin hand från henne så hon kunde tänka klarare.


Aurora såg på honom och fnissade lite. " Åh du menar så. " Viskade hon nyfiket. " Okej. Ja. Gärna. " Log hon glatt.

Hon slappnade av och sjönk nästan ihop där hon satt. Hur kunde hon ens tänka klart?
"Jag ... Jag vet inte va.. Snälla" Viskade hon och såg på honom.

"Ska vi gå då?" Frågade han och sträckte ut sin hand och log sedan ömt mot Rafael.
"Ringer du Halo imorgon kära bror?"

Han såg på henne. Var hennes snälla för att sluta eller fortsätta? Han nickade mot sin bror. " Jag löser det imorgon. " Log han ärligt.

Aurora kramade hans hand och drog i den för att börja gå upp.

Hon korsade sina ben igen. Var han tvungen att vara så sensuell? Hon såg trotsigt på honom.
"Får jag gå och bada?" Frågade hon tyst.

Han gick vid hennes sida. Förvånad över hur varm hans hand kändes för Aurora. Detta var något deras släkte hade väntat på länge.

Rafael såg på henne. Synade henne. " Var inte trotsig nu min vackra. Det kommer inte vara till din fördel. " Sa han roat. Hon var ju dubbelt så lockande i det beteendet.

" Vet du, detta tror jag kommer vara väldigt dyrbart. Du känns som en människa. " Viskade hon ärligt.

Hon blev mer blossande röd. Kanske av skam eller kanske av något annat.
"Jag är inte trotsig." Hon bet sig i läppen igen.

"Det är kanske det som är meningen? Att det ska vara skönt för er?" Viskade han och log.

Rafael såg på henne med hungrig blick. " Du är så trotsig. " Mumlade han och lossade hennes underläpp från tänderna med sin tumme. "Och du ger mig väldigt mixade signaler just nu." Viskade han och kysste hennes hals.

Hon log mot honom. " Jag gillar kylan. " Viskade hon ärligt. Generat. "Men detta är en bra omväxling." Förklarade hon. " Hur känns det för dig?" Undrade hon nyfiket.

En droppe blod kom från hennes läpp och hon vred halsen när han kysste henne.
"Rafael.." Viskade hon tyst och svalde.

Han log och såg på sin hand.
"Det känns som jag inte har något. Det ser ut som inget och jag älskar det. Det är så underbar känsla faktiskt."

Han kände bloddoften och kysste hennes läppar och sög lite på såret. Han hade helt tappat behärskningen.

Hon log stort. Han verkade väldigt lycklig. " Då älskar jag dom också. " Viskade hon.

Hon kunde inget göra utan lät honom göra det och slöt ögonen.

"Du behöver inte älska dem för jag älskar dem. Du har rätt till egna åsikter. " Han funderade en stund.
"Skulle samma teknik fungera som...?" Han avbröt sig och smekte henne över kinden.