Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Ginny00
Elev 
|
Jag hatar att se mina vänner må dåligt
 Vill förtrolla er alla till en magisk fantastisk värld med fluffiga moln och solsken - något åt det hållet.Cindy NTonks Elma00 Ni är fina, okej? Jag tycker i alla fall det. Och just nu kan jag typ inte säga något. 31 aug, 2013 17:40 |
|
luckyBella
Elev 
|
Jag har en sådan otroligt extrem sprutfobi och jag känner mest blä. Bara tanken på att ta en spruta får mig att bli gråtfärdig
 /
31 aug, 2013 18:23 |
Borttagen
|
Jag förstår inte hur alla kan vara så perfekta. Sofia är smal, Ebba är söt, Madde är urgullig, Clara är vacker och jag är sämst, fulast, elakast, tjockast. Allt som igen annan är, rasar ner på mig.
31 aug, 2013 19:34 |
|
Myling
Elev 
|
Skrivet av Borttagen: Jag förstår inte hur alla kan vara så perfekta. Sofia är smal, Ebba är söt, Madde är urgullig, Clara är vacker och jag är sämst, fulast, elakast, tjockast. Allt som igen annan är, rasar ner på mig. Jag tycker du är supersöt och vacker precis som du är  
31 aug, 2013 21:45 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Myling: Söt ♥Skrivet av Borttagen: Jag förstår inte hur alla kan vara så perfekta. Sofia är smal, Ebba är söt, Madde är urgullig, Clara är vacker och jag är sämst, fulast, elakast, tjockast. Allt som igen annan är, rasar ner på mig. Jag tycker du är supersöt och vacker precis som du är 31 aug, 2013 21:50 |
|
lillamymin
Elev 
|
Idag….jag kan knappt beskriva.
Dagen var trevlig, jag träffade många kompisar. Men så skulle jag och min pappa ut och övningsköra. Det hade gått jättebra och jag hade blivit mycket bättre så vi var båda väldigt glada. På väg hem, en ganska stor väg. Jag körde i kanske 60-70km/h. Det är kolmörkt ute och jag ser inte klart mer än det som billycktorna lyser upp, vilket inte är många meter. Jag är inte så van förare och har inte riktigt helt kolla på allting hela tiden. Plötsligt ser jag någonting i ljuset från lamporna. Em kanin springer rakt framför mig. Jag skriker något. Gör en halv liten girning men håller mig på vägen. Känner ett ovanligt skump med bilen. Och jag vet. Jag bara vet att allting är förändrat. Paralyserad släpper jag alla pedaler och nästan ratten, men lyckas ändå hålla mig våd så pass medvetande att jag med lite hjälp från pappa lyckas köra av vägen. Allting bryter. Det bara kommer, det jag gjort. Så svårt att förstå. Tårarna fyller ögonen jag vet bara inte vad. Vi byter plats och jag ber pappa köra tillbaka till platsen. Vi stannar precis framför och jag går ut. Synen jag möts av kan jag inte beskriva…. ”Förlåt, jag menade det inte, jag ville inte, jag är så ledsen…”Orden kommer ur min mun och jag bara stirrar ner på vad jag gjort. När vi kommer hem gråter jag så jag skakar. Båda mina föräldrar säger att jag handlat sätt som inte tvärnita, att sådant händer och att kaninen inte led. Men det går inte för mig. Nu när jag sitter här spelar det fortfarande ingen roll. Jag har tagit ett liv, helt i onödan. Den såg så rädd ut där framför bilen, och det är mitt fel. Visst har man dödat många småkryp, men detta känns så annorlunda. Nu är allt annorlunda och jag kommer inte någonsin kunna förlåta mig själv. Jag som står för att människorna förstör djurens liv har just praktiskt själv bevisat detta. Jag önskar att någon blir arg på mig, säger att det är mitt fel och att jag borde skämmas. Jag är en mördare, en hemsk person. Jag vill bli förlåten, men vem äska förlåta mig? Offret är ju redan dött, dräpt. Jag vet inte hur jag ska klara detta. Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse. 31 aug, 2013 22:45 |
|
Borttagen
|
Skrivet av lillamymin: Idag….jag kan knappt beskriva. Dagen var trevlig, jag träffade många kompisar. Men så skulle jag och min pappa ut och övningsköra. Det hade gått jättebra och jag hade blivit mycket bättre så vi var båda väldigt glada. På väg hem, en ganska stor väg. Jag körde i kanske 60-70km/h. Det är kolmörkt ute och jag ser inte klart mer än det som billycktorna lyser upp, vilket inte är många meter. Jag är inte så van förare och har inte riktigt helt kolla på allting hela tiden. Plötsligt ser jag någonting i ljuset från lamporna. Em kanin springer rakt framför mig. Jag skriker något. Gör en halv liten girning men håller mig på vägen. Känner ett ovanligt skump med bilen. Och jag vet. Jag bara vet att allting är förändrat. Paralyserad släpper jag alla pedaler och nästan ratten, men lyckas ändå hålla mig våd så pass medvetande att jag med lite hjälp från pappa lyckas köra av vägen. Allting bryter. Det bara kommer, det jag gjort. Så svårt att förstå. Tårarna fyller ögonen jag vet bara inte vad. Vi byter plats och jag ber pappa köra tillbaka till platsen. Vi stannar precis framför och jag går ut. Synen jag möts av kan jag inte beskriva…. ”Förlåt, jag menade det inte, jag ville inte, jag är så ledsen…”Orden kommer ur min mun och jag bara stirrar ner på vad jag gjort. När vi kommer hem gråter jag så jag skakar. Båda mina föräldrar säger att jag handlat sätt som inte tvärnita, att sådant händer och att kaninen inte led. Men det går inte för mig. Nu när jag sitter här spelar det fortfarande ingen roll. Jag har tagit ett liv, helt i onödan. Den såg så rädd ut där framför bilen, och det är mitt fel. Visst har man dödat många småkryp, men detta känns så annorlunda. Nu är allt annorlunda och jag kommer inte någonsin kunna förlåta mig själv. Jag som står för att människorna förstör djurens liv har just praktiskt själv bevisat detta. Jag önskar att någon blir arg på mig, säger att det är mitt fel och att jag borde skämmas. Jag är en mördare, en hemsk person. Jag vill bli förlåten, men vem äska förlåta mig? Offret är ju redan dött, dräpt. Jag vet inte hur jag ska klara detta. Jag vet inte alls hur jag ska formulera detta men att läsa din reaktion av det hela rör mig väldigt mycket i hjärtat och din ångest över det hela tyder ju väldigt mycket på hur mycket du värderar liv, vilket jag tycker är väldigt vackert.. En gång åkte jag med en dåvarande kompis morbror som hade hämtat oss hos en annan kompis. Vid vägkanten satt en liten kanin och jag utbrister "nämen åh, titta en så söt liten kanin!" - Varpå morbrodern avsiktkligt körde in mot kanten för att köra över den.. Jag bara skriker och gråter och börjar svära när jag känner dunsen, och jag förstår bara inte varför han gjorde så.. Min kompis reagerade inte, hon sa bara "äh, det är sån han är" och morbrodern bara skrattade - vilket var anledningen till att jag bröt vänskapen med henne. Brist på empati är ett så starkt karaktärsdrag som jag inte klarar av.. Men det här var inte ditt fel, det var inte din avsikt, det var en olyckshändelse. Jag kan verkligen förstå hur du känner, men du är ingen hemsk person. Ok? Kram. 31 aug, 2013 23:16 |
|
Blucher
Elev 
|
Kattuggla Alltså, den där morbrodern... fyfan vilket jävla drägg. Usch, förvånas över att det ens finns sådana människor.
31 aug, 2013 23:23 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Blucher: Kattuggla Alltså, den där morbrodern... fyfan vilket jävla drägg. Usch, förvånas över att det ens finns sådana människor. Det hände för 12 år sedan och jag äcklas bara vid tanken på det. Jag kan inte ens beskriva hur det kändes att sitta där i bilen, det var så fruktansvärt overkligt att jag kräktes av det.. Jag fattar det bara inte. 31 aug, 2013 23:27 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Blucher: Kattuggla Alltså, den där morbrodern... fyfan vilket jävla drägg. Usch, förvånas över att det ens finns sådana människor. Shit, hade jag varit gångavstånd hemifrån hade jag gått ut ur bilen och smällt igen dörren. 31 aug, 2013 23:33 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen