Skriva av sig-tråden

ugglan Hedwig tack men jag tror jag står över, då jag knappt har ork att röra fingrarna för att skriva ord nu

AMEN JA FÖRHELVETE MAMMA, JAG SKÖTER SKOLAN. DU BEHÖVER INTE VARA SÅ JÄVLA OROLIG. DET ÄR DITT EGET FEL ATT DU HAR FÖRSTORA FÖRHOPPNINGAR OM MINA BETYG

Vågar seriöst inte läsa dödsrelikerna. Kommer dö.

Nu har mina vänner börjat undvika mig. Mamma och min syster säger hela tiden att jag ska gå ut och vara med mina vänner... vilka vänner? De som aldrig har tid med mig? De som pratar skit bakom ryggen på mig?
När jag började skolan så trodde jag att allt skulle vara annorlunda, men tydligen inte.
Min ena vän tycker att jag är barnslig, ja vad är det för fel?! FÖRHELVETE JAG ÄR FORTFARANDE ETT BARN. Tycker du bättre om den deprimerade, tysta och skadade Sandra än den glada, lyckliga och färgglada Sandra? Oh, synd för dig det för jag har precis tagit mig ur min depression och jag tänker inte låta det hända igen.
Jag är mestadels ensam nu.
Men vad gör det?
Jag finns där för mina vänner när de är ledsna eller är sårade. Jag är där för dom och ger dom råd. Men när jag är sårad? NEEEEEEEJ. Berättar något för min mamma om mina tankar så håller hon på att försöka få ut dom ur mitt huvud.
Och om jag tänkte på något otrevligt eller om något händer SÅ ÄR DET SJÄLVKLART MITT JÄVLA FEL.
Men ja förhelvete mamma, jag umgås med Kristina. Eller försöker snarare.
Folk i klassen är väldigt otrevliga mot henne.....
Hon är väldigt trevlig faktiskt.

Berättade för min vän om min andra vän H och vad som hade hänt med henne (självmordstankar etc) och hon brydde sig inte ett skit, ok, jag skulle inte förvänta mig något men J KÄNDE H MED.
Hon kunde i alla fall visa lite medkänsla?

Åhh, min syster ska vi inte ens gå in på.
Under hela min fucking uppväxt så har jag fått höra
"Fetto", "idiot" etc etc etc. Hon hatade mig ett tag bara för att jag sa att hon var fet när hon hade anorexia. Men vafan, det är hennes eget jävla fel! Jag var 3-4 år, hon sa det till mig och jag visste inte att hon hade anorexia!
Hon fortsatte att kalla mig fet och när jag var 10 så bad hon mig att ta självmord.
Nu försöker hon ändra det, men fuck no. Jag tänker inte förlåta henne, inte helt.
Höjer hon rösten mot mig så blir jag ju livrädd. BARA FÖR ATT HON HADE ALLTID PLANKAT NER MIG ELLER FÅTT MIG ATT KÄNNA MIG SOM JAG INTE VAR VÄRD NÅGOT.
Jag är fortfarande rädd för henne.
Sen något år hade hon sagt vad hon känner, och jag lovar dig, de var inte trevliga. Hon sa mer eller mindre att jag inte var välkommen och att jag var fet.
Ja, jag är fet, deal with it?

Det jag hade skrivit en gång på min profil här - "Jag hade en ganska bra tidigare barndom" - BULL - SHIT!
Nej, sedan jag var FEM FUCKING ÅR GAMMAL så var jag deprimerad. 1; Jag var inte välkommen till familjen
2; Min syster höll på hela tiden
3; Jag hade ingen som ville hjälpa mig.
När jag började i skolan så ändrades inte mycket. Folk undvek mig som att jag var ett missfoster...

MIn storasyster är sådär naturligt smal. Jag har aldrig haft problem med det, men jag blir så less när min farmor HELA tiden ska säga saker som "Gör en smörgås, med MYCKET smör! det behöver du" och "Elma låt sin syster få resten, hon behöver ALL mat hon kan få"

Liksom... okej.

nästa dag blir bättre nästa dag blir bättre nästa dag blir bättre

Sådär är min mormor också!!! Och en gång när jag kom hem till henne hade jag en period då jag hade mycket finnar och hon ba:

"Meen guud, vad du ser ut! vilka hemska röda prickar. HUUE, hur har du fått dom?"

....alltså jag vet inte vad jag skall börja.

Nån som vet något bra sätt att minska stress? : / Gärna under en kortare period, iaf så att det kan minskas lite ändå....

Jag har lite panik just nu
Uggla?

Du får gärna uggla mig om du vill.

Tack Gör det nu! : )