PRS Lupple & Medi

"Åh Florian är mitt namn." Han bugade sig snabbt och såg på honom.
"600 år på min nacke." Han såg på Lathan.
"Lathan det var mig länge sedan." Han log.
"Hämta tösen så slipper vi spilla blod."

Tristan fnös.
"Aldrig att vi låter våran syster gå med dig."

"Florian? Åh 600 år jag darrar. " Flinade han och blottade sina tänder.
"Åh jag har ett löfte till din far. " Sa han och studerade honom noga. Han skulle vara starkare utan tvekan men han hade inget viktigt att slåss för.
Lathan studerade honom och log svagt.
" Inte länge nog." Sa han kallt och studerade omgivningen. Hade han kommit själv? Det verkade väldigt dumt.

"Det kommer du göra så fort du ser din tös i min famn." Han studerade dem och knäppte med fingrarna och tre vampyrer och tre vargar hoppade ut från mörkret och han såg på Dorian.
"Ska vi?"

" Du kommer aldrig få henne." Sa han allvarligt och nålade fast honom med blicken och såg på vampyrerna och vargarna och flinade brett.
Han älskade ett bra slagsmål.
"Vi ska." Flinade han innan han började springa och hoppade upp i ett träd, hoppade ned på första vargen och knäckte nacken av honom och hoppade sedan upp igen.
Han såg Lathan röra sig mot en av vampyrerna och döda den på första försöket och Dorian hoppade ned på Florian och kastade bak honom en bit från huset och följde själv efter.

Florian fräste till och kaste bort Dorian och greppade tag om hans hals och såg ilsken ut. Men sedan stelnade han till och flämtade till, sjönk ihop och där stod Tristan.
"Han märkte inte bakhållet?" Han såg på de döda vararna och vampyrerna och suckade.
"Så de var bara nyskapade vampyrer." Han suckade.
"Så det var allt?"

Dorian skrattade till och såg på dem och skakade på huvudet.
"Lucifer skulle aldrig offra sina bättre söner för att möta sina bästa söner. Han lärde dem för väl. Han är rädd." Sa Dorian. "Kommer snart så skickar vi paketen." Log han innan han sprang ned till källaren.
"Allt okej där?" Frågade han och knackade på dörren. Redo att bryta upp den.

Willow såg upp och svalde.
"Ja jag är okej. Ska jag öppna?" Hon reste sig och såg på Maria som nickade. Hon låste upp och slängde sig i Dorians famn och kramade honom hårt.

"Du kan öppna." Sa han och tog emot henne och kramade henne tillbaka.
" Allt är okej. "Viskade han och smekte hennes bakhuvud och pussade henne lätt på pannan.
"Jag ska bara ordna lite grejer där uppe. Stanna här med Mor så kommer jag när som helst tillbaka och hämtar dig."Viskade han och smekte hennes rygg försiktigt.

"Okej. " Hon gick tillbaka och stängde efter sig och sjönk ner på en pall och lät Maria vakta dörren och hon slöt ögonen.

"Dorian ska jag göra någon choklad till henne, te kanske?" Tristan tog upp en av kropparna och la dem i en hög och suckade.
"jisses."

" Det skulle hon nog gilla." Sa han ärligt och flinade lätt.
" Snygg räddning." Sa han ärligt innan han gick ut och började dra isär kropparna och la ihop dem i en låda.
"Armelle. Spring med detta till hans port. Men va snabb och stanna inte för länge." Sa Dorian bedjande och Armelle hoppade ned från taket och flinade brett.
" Storebror jag vet hur man löser en sån här sak. Adressen? " Sa hon och Dorian nickade mot sin far.
Hon gick till Lathan och fick adressen och var snart iväg. Och Dorian gick upp till rummet och tog en snabb dusch och bytte kläder innan han sprang ned till henne i källaren.
"Kom ut." Log han och väntade in dem.